Vart är min ring?

Fan då. Den där färgglada ringen jag köpte för ett par veckor sen? Var är den? Skit. Den senaste gången jag såg den var på BBQ:n, den syns på korten där... Sen minns jag att jag la ner den i min väska, för att jag inte skulle tappa bort den... Sen... är den borta. Skit.

Det finns några få, FÅ saker jag blivit av med/tappat bort i hela mitt liv. Som jag minns, och som har varit lite sega liksom. Aldrig nycklar, plånbok, väska fylld med grejer eller något sånt. Bara saker som har ett större värde för mig. T.ex:
* Första som jag minns, är en sommar för massor med år sedan, åkte jag med min kompis Elina (som vad hemma hos mig igår kväll) och hennes familj till Spanien i 2 veckor. Jag hade ingen sarrong, så mamma lånade ut sin till mig. Den hade mamma haft så länge jag kunde minnas, alla somrar ute på landet, alla semestrar vi varit på. Den var i mörk, stark rosa, med fint mönster i vitt och rött. Hur snygg som helst, och luktade mamma. Mjuk var den också, eftersom den hängt med så länge.
En dag efter stranden måste jag ha tappat den på vägen till hotellet. Jag hittade den inte någonstans, och blev helt förtvivlad. För det första trodde jag att mamma skulle bli ledsen eller sur, och sen så gjorde det lite ont i hjärtat när jag tänkte på att hon aldrig med skulle ha den på sig.
Den kom aldrig tillbaka, och jag tänker fortfarande på den. Självklart blev mamma inte sur alls, det verkade inte röra henne i ryggen. Konstigt, hur den kunde betyda så mycket för mig.

* Jag använder i stort sett aldrig smycken. Dom som känner mig väl, vet att jag nästan aldrig har piffat upp med smycken. SÅ, när jag väl hittade mig ett armband som jag bara kärade ner mig i, var jag ju tvungen att köpa det. Sonia Rykiel, höst-08, ett svart tjockt plast armband med en stor rosett på. 1000:- ungefär. Jag var helnöjd. Hade på mig det varje dag!! På jobbet, på festen, middagen, fritiden...Allt. Det passade till allt. Det är självklart borta. Jag har inte sett det sen... Nyår hemma hos Essy. Hon har inte heller sett det. Skit.
Det spelar ingen roll att det dessutom var ganska dyrt, för det betydde någonting för mig. Jag trivdes bra i det.

* Självklart, ett till (av mina tre) smycken. I höstas unnade jag mig en Marc by Marc klocka. Det var en svart, runt liten fin klocka, som hängde på en lång silver kedja, ganska tjock. Så läcker! Samma som med armbandet, började jag ha på mig den varje dag. Funkade till allt. Dessutom första klockan sen min Musse Pigg klocka jag hade i 3:an på lågstadiet. Skönt att slippe kolla mobilen hela tiden.
Den försvann ju här i mars, på väg till skolan gick den jävla kedjan upp, och klockan ramlade av. Men jag märkte det inte.

* Nu då, min RING! Den var ite dyr alls, 4 euro? Men... Känns segt att köpa en ny. Vart är den?! GAH. Jag tror att universum inte vill att jag ska ha smycken, det måste vara så.