Jag tillhör en generation som lärt sig att det är farligt att stå för nära micron när den är igång. Samma generation som trodde att man får en snigel på ögat om ens föräldrar inte betalt sin tv-licens.
Jag tillhör en generation som antar att man kommer kunna bli precis vad man vill. Och som inte nöjer sig med något annat.
En generation som förlitar sig fullständigt på teknologins utveckling, och som blir frustrerad och arg om inte datorn ger respons inom 2½ sekund.
Jag tillhör en generation där det inte ifrågasätts att personer blir kända och tjänar pengar på att inte göra något som tillför någonting alls till vårat samhälle. Som att använda sin blogg till att berätta för folk om vad man ska ha på sig, eller hur man ska bete sig.
Istället för att göra någonting med vår egen tid ser vi på tv och bevakar personer i så kallade underhållningsprogram som super och gör bort sig.
Denna generationen ser det som en självklarhet att man vill se hela världen. Att man ska resa runt och finna sig själv, ses som ett viktigt steg i livet. Något som alla måste göra, annars ses man inte som en fullbordad individ. Alla ska med.
En generation där det väger tyngre att bli igenkänd på gatan än att vara lycklig på riktigt.
Min generation har skapat ett samhälle med värderingar där konsumtion inte ses som ett problem ur en miljöskadlig synvinkel, utan endast ur en ekonomisk.
Min generation kommer få en käftsmäll av verkligheten så småningom, och den kommer döda oss.
Hemma blev det värsta goda middagen för en, jag då, och pluggade i ett par timmar innan vi gick till Pingisklubben. Kan inte fatta idag att jag känner mig bakis på några glas vin och en jäegershot, men det gör jag. Kul kväll var det i alla fall! 
Träffade Elvira för lunchfika, och följde sedan med till dagis för att hämta Iggy. När Elvira klädde på Iggy stod det en kille som tydligen hette Teodor och stirrade på mig. HELA tiden. Snoret bara rann ner över munnen, men ingenting kunde bryta hans blick. En annan tjej studsade fram och gapade "MEN duuuu är ju inte min MAAAAMMAAAA!!!!!" Jag ba "Nej, det är jag inte". Började låtsas att jag grejade med mobilen och letade lite nervöst efter Elvira. Teodor stirrade fortfarande. En annan tjej dök upp. Hon försökte pressa en strumpa över huvudet samtidigt som hon pratade med sig själv och såg fundersam ut över vart rösterna kom ifrån. Efter en liten stund började dom alla hoppa från en pall rakt ner på Elviras påse från Body Shop med massa dyra krämer, så jag tog bort den. Teo stirrade. Och utbrast "DU är ju inte min PAPPAA!!!" Jag: "ÅTERIGEN; nej jag är ingens mamma, eller pappa. Jag väntar på Elvira & Iggy. OKEJJ????" När dom äntligen kom kände jag mig jätte dum och mobbad av barnen och bestämde mig för home-schooling i framtiden.
Min käraste Joakim fyller år på fredag, och det har vi i flera år firat på många roliga sätt. Men nu i helgen ska han bort, så vi bestämde oss för att fira det igår. Vi köpte thai och massa chips och godis och drack vin hemma hos honom. Det blev mest att vi lyssnade på massa sjukt bra musik och pratade film. Fint va det. 
