Jag tillhör en generation som lärt sig att det är farligt att stå för nära micron när den är igång. Samma generation som trodde att man får en snigel på ögat om ens föräldrar inte betalt sin tv-licens.
Jag tillhör en generation som antar att man kommer kunna bli precis vad man vill. Och som inte nöjer sig med något annat.
En generation som förlitar sig fullständigt på teknologins utveckling, och som blir frustrerad och arg om inte datorn ger respons inom 2½ sekund.
Jag tillhör en generation där det inte ifrågasätts att personer blir kända och tjänar pengar på att inte göra något som tillför någonting alls till vårat samhälle. Som att använda sin blogg till att berätta för folk om vad man ska ha på sig, eller hur man ska bete sig.
Istället för att göra någonting med vår egen tid ser vi på tv och bevakar personer i så kallade underhållningsprogram som super och gör bort sig.
Denna generationen ser det som en självklarhet att man vill se hela världen. Att man ska resa runt och finna sig själv, ses som ett viktigt steg i livet. Något som alla måste göra, annars ses man inte som en fullbordad individ. Alla ska med.
En generation där det väger tyngre att bli igenkänd på gatan än att vara lycklig på riktigt.
Min generation har skapat ett samhälle med värderingar där konsumtion inte ses som ett problem ur en miljöskadlig synvinkel, utan endast ur en ekonomisk.
Min generation kommer få en käftsmäll av verkligheten så småningom, och den kommer döda oss.
sant. fast det är ju egentligen inte vi som skapat det. det är typ 40 och 50-talisterna som gjort. dom jävlarna. vi är bara resultatet av deras dumhet.
SvaraRaderanej det är sant. men vi accepterar det, och ifrågasätter det inte.
SvaraRadera:)
Inne på Jessis spår va, vi är generationen som åker på "lyxresa" runt hela världen, kanske egentligen för att det är mångt mycket lättare än att få ett heltidsjobb med ok villkor och ett förstahands hyreskontrakt.
SvaraRaderaVi kanske "antar" att man kan bli vad som helst och vad man vill för att för oss, generation loser, så är det lika mycket lotteri att satsa på något som var fullt uppnåeligt för tidigare generationer (läsa på universitet och sedan få ett jobb någorlunda relevant till det man studerat).
Det är lätt att raljera över 80-talisterna, men egentligen gör vi kanske inga val för att det inte finns så många vettiga alternativ.
Men då är du ju inte inne på Jessis spår. Det är ju precis lyxresan jag snackar om. Att för oss är alternativen åka jorden runt eller chilla. Och det är ju precis det vi gör. För att det "kommer lösa sig sen".Jag säger inte att det är VÅRT fel. Det är samhället som har byggts upp kring oss, och innan oss som får oss att hamna i den sitsen. Jag bara säger att "så här är det".
SvaraRaderaOch ja, jag menar självklart att vi "antar" att vi kan bli vad som helst. För i verkligheten så kan vi kanske inte det. Vi är generationen som måste vara vettiga personer och som måste slå oss fram för jobb. Eftersom att det inte funkar det du sa, att uni=jobb.
Jag kan ju bara tala för mig själv, och ja jag har så många olika saker jag vill göra att jag inte ens tar tag i det. Jag stressar inte över det, för jag vet att det LÖSER SIG.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaWord sistah!
SvaraRaderaOch vi tillhör också en generation som alltid skyller på våra föräldrar. Och deras föräldrar.
Vi tillhör en generation som alltid skyller ifrån oss, aldrig kan se vårt eget ansvar. Aldrig växer upp. Aldrig kan se ett motstånd som en utmaning och endast ser till våra egna intressen, vår egen fysiska "otillräcklighet".
Jag har fått min käftsmäll, och jag bygger succesivt upp något nytt, men det är jävligt drygt när alla andra fortfarande ligger i vaggan.
Hearhear!
SvaraRadera*pusspusspuss*