Jag har egentligen inte så mycket att berätta, mer än att familjen som jag har barnpassat åt i några månader, åkte hem till Australien idag. Känns skittråkigt, dels för att barnen var helt underbara, och dels för pengarna. Men, jag hittar säkert nånting annat.
Den här godingen på bilden heter Florian och är 15 månader, och med honom och Felix som fyllde 4 år igår, spenderade jag hela min söndag. Vi hade jättekul och när jag kom hem hade jag sand bakom örat, i munnen, i ansiktet, i strumporna och andra ställen jag inte behöver nämna. Fattar inte hur det kommer sig, men där hamnade det iallafall.
Flor är en sån goding alltså! Han brukar lägga sig i mitt knä och luta sitt lilla huvud mot mig när han är trött, och sakta ser jag hur hans lilla bröstkorg åker upp och ner med hans små andetag. Han blir lite tyngre och tyngre och till slut så sover han. I söndags när han lekte i sandlådan var det en jättedum unge som sprang runt och kastade sand. Det kom i Flor´s ögon och utan att skrika eller gråta satt han bara kvar och sträckte upp sina korta små armar mot mig och ville bli upplyft och ompysslad. Det är typ den härligaste känslan som finns, ner en söt liten underbar goding till unge inte vill någonting annat än att vara i din famn. Oh! Kommer sakna dom båda två. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget