onsdag 29 juli 2009

Up- och en date

Jag skojjar INTE. Igår morse, tisdag, skulle jag för första gången sen min cykelolycka (för tre veckor sedan) ta min rangliga cykel till skolan.
Jag satt här, framför datorn, drack mitt kaffe och vägde i flera minuter fram och tillbaka, på spårvagn eller cykel. Sen tänkte jag på alla dom pengarna jag lagt ut på den jädra kollektiv trafiken pga olyckan, och blev så irriterad så jag tog cykeln igen.
Jag cyklar tidigt, så jag har alltid i vägen tänkte jag. Och det hade jag. Cyklade lugnt, lät folk cykla förbi, slapp bli svettig osv. Kommer till Eberswalder strasse, som är en jävla jobbig dubbelkorsning, det finns... 9 ut/infarter tror jag? Mycket trafik, men jag tog det lugnt. Kommer in på Kastanie allee där min skola ligger, ska cykla lite mer till vänster så att jag inte kommer för nära dom parkerade bilarna (har ju hört såna där läskiga historier om när bilisten öppnar dörren och en cyklist kommer farandes...) och just när jag gör det, så fastnar framhjulet i spåret och jag ramlar hårt på vänster sida. Jag hann nog tänka; FUCK inte min axel!!! Så jag tog emot med händerna istället, och bröstkorgen? Anyway, fick hjälp upp, när dom gått började jag gråta lite, och det blödde från mina händer. Jag tänkte så många fula ord på så kort tid jag bara kunde för att det skulle kännas bättre. Sjukhus, frågade någon?
Men som den tappra student jag är, reste jag på mig, låste fast min cykel och gick med blodiga händer till skolan. Fick plåster, och berättade sedan hela historien på tyska för mina klasskamrater och lärarinna, som alla tyckte jätte synd om mig. Jag fick kakor av min lärarinna på rasten.:)

Det där var ju egentligen inte inräknat i min dags plan. Men nu blev det så. Emmanuel hjälpte mig efter skolan, att typ bända tillbaka cykeln (den hade vridit sig 180grader), så att jag kunde leda den hem. Sanningen är att jag faktiskt trampade, jävligt lamt, hem. Ville bara hem.
Hemma väntade en ledig E, som var sugen på att hitta på något. Vi hade pratat om bio och lite annat. Men det blev att vi satte fart mot ett stort köpcenter, ännu längre öst-till än vad vi bor, i jakt på vita gips trädgårdstomtar! E ville att vi skulle köpa några såna, och måla dom. Toppen tänkte jag!



Tänkte även att vi skulle göra ett collage med grejer vi tycker om, och sätta upp på väggen. Måla, klippa i tidningar och sånt. Ja, precis! Så man gjorde i andra klass ja, jag vet. Men kul!
Det hela slutade med att vi provade astacky kläder på en skit affär, och för att vara ärlig, var jag faktiskt nära på att köpa en paljett mössa och ett par paljett tajts. Roligaste outfit-höjjaren! Blev inget för mig den dagen, men E hittade 2 skit snygga t-shirts och ett linne, för nästan inga pengar alls, 15euro tror jag han betalade för kalaset.
Vi hittade inte trädgårdstomtar, men efter massa runt velande bestämde vi oss för att köpa med oss varsin pizza, och gå in i Treptow Park och sätta oss där och käka.



Treptow Park är en helt gigantisk park, med allt möjligt! Dom har bland annat konserter där, typ NIN och andra stora band spelar där på somrarna, Spree går rakt igenom också, så man kan även hyra tramp-/rodd båtar och mysa runt på vattnet. Vi skulle göra det, men hade inga pengar till depositionen, så det får bli nästa gång. Sen har dom, det häftigaste, den övergivna cirkusen. Jag var där i november med Joanna och Jonas, och vi gick faktiskt igenom staketen och in på det gamla tivolit. Då var det så fruktansvärt läskigt. Vi var där inne ganska länge, jag tog kort med min mobilkamera och sprang ut därifrån när det kom en bil. Ett snack med Polizei kändes inte värt.
Igår var det inte lika läskigt. Det var strålande sol, massor med folk som joggade förbi, så allt det kusliga jag har försökt bygga upp för E var lite bortblåst. Jag sträckte mig över staketet och tog ett par kort, inte så bra, men ni ser lite i alla fall.
Efter pizza på gräset, promenad, glass i solen, vel om hyr båt eller inte hyr båt, cirkusen, jag fick samtal från mitt nya jobb (som jag skötte galant på tyska!:D), så bestämde
vi att det var dags att gå hemåt. Vi var ganska långt hemifrån, men även långt från en s-bahn station, så då kunde vi lika gärna gå hela vägen hem. Det gick ganska snabbt, och det var en mysig promenad. Fullt med folk överallt som grillade, drack vin o solen och spelade spel. När vi kom hem var vi båda två helt döda. Vi köpte vin, öl och chips och började kolla på lite serier och Harry Potter. 22:45 gick mina ögon i kors. Datorn till sängen var en bra idé tyckte jag, så att jag i smyg skulle kunna somna lite... Jag somnade en timma in i Harry Potter. Sov inte så bra, mina nya sår och blåmärken gjorde för ont.
Nu dricker jag kaffe, ska grädda en ciabatta i ugnen och göra frulle som vi förhoppningsvis (om han kan gå upp ur sängen) kan äta i solen innan vi åter går in i våra olika dygns rytmer och jobb. Det går dygn då vi inte ses. Men det är ganska bra tror jag.
Bilder från igår:



En av tusen ingångar till parken

Kommunistiskt monument i parken

Trots fint vädet, ger det mig gåshud när parisarhjulet växer fram bakom skogen

Bron över till en liten ö mitt i kanalen. Lite längre bort kan man hyra båtar för en lite romantisk tripp på Spree

Sjukt obehagliga känslan, parisarhjulet har stått still i flera år

Den amerikanska touchen vid bilförsäljnings ställena, tar mig tillbaka till New York och Long Island

Så här ser det ut när vi närmar oss hem, Ostkreuz

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

som tänkte något efter detta inlägget