Ja, faan va trött jag är då.
Igår provjobbade jag för andra, och sista gången, bara några timmar. Jag somnade som en stock efter E´s och min långa dag i Treptow Park, men sov dåligt. På jobbet kändes det skit. Mia, en tjej jag jobbade med, var så jävla petig och på mig hela tiden. Kom igen, tänkte jag. Jag har ju för faan jobbat med det här i 3 jävla år! Jag vet vad jag gör. Men jag är invandrare, okej?? Jag kan inte tyska flytande. Jävla kossa.
Neeeeeej, vad fult sagt. Jag är trött, det är därför.
I ALLA FALL, så igår kväll runt kl19 var jag helt död. Så jag duschade och la mig på sängen, för att plugga inför mitt CSN prov jag hade idag (om jag misslyckas och är borta med än 20% måste jag betala tillbaka enmassa pengar nu och blablabla), så jag hällde upp ett glas sekt, hämtade jordnötsbågarna och la mig på sängen.
Med datorn. Vad gör den här? tänkte jag. I mitt knä? Hm. Dåligt.
Slutade med att Tobi och jag snackade på skype ett tag, och den lille djäveln lyckades övertala mig att gå på en middag i Kreuzberg. Så jävla korkat. Så inget plugg gjort, och jag tog på mig igen, sminkade mig igen och runt 22:30 möttes vi upp med vin och öl, och drog till hans polare. Dom hade lagat massa god mat, och vi var väl kanske 5-7 personer. Alla super trevliga. Min och Tobi´s kväll slutade med att vi lämnade alla på golvet i en av killarnas rum, medans dom fortsatte att röka massa gräs. Vi missade sista u-bahn och gick hem. Var i säng vid 2:30, fortfarande inte pluggat nånting. Skulle ha: gått upp 7:30, skola 9-12:30, plugga en timma, prov 13:30-15:30, jobba på Gallery 15:30-20:30, jobba på fiket 20:30-22:nånting. GAH, vilken dag.
Jag sket i lektionerna, men var uppe o pluggade istället till provet.
Hela dagen har gått rätt bra. Jag är trött nu, och ska sova. Får se om jag lyckas lämna datorn här vid skrivbordet, eller om den följer med ner i sängen.
Yeiy, imorgon fredag! Ska nog jobba på söndag, så imorgon ska jag festa rumpan av mig! Bis später! Tschüss!
torsdag 30 juli 2009
onsdag 29 juli 2009
Up- och en date
Jag skojjar INTE. Igår morse, tisdag, skulle jag för första gången sen min cykelolycka (för tre veckor sedan) ta min rangliga cykel till skolan.
Jag satt här, framför datorn, drack mitt kaffe och vägde i flera minuter fram och tillbaka, på spårvagn eller cykel. Sen tänkte jag på alla dom pengarna jag lagt ut på den jädra kollektiv trafiken pga olyckan, och blev så irriterad så jag tog cykeln igen.
Jag cyklar tidigt, så jag har alltid i vägen tänkte jag. Och det hade jag. Cyklade lugnt, lät folk cykla förbi, slapp bli svettig osv. Kommer till Eberswalder strasse, som är en jävla jobbig dubbelkorsning, det finns... 9 ut/infarter tror jag? Mycket trafik, men jag tog det lugnt. Kommer in på Kastanie allee där min skola ligger, ska cykla lite mer till vänster så att jag inte kommer för nära dom parkerade bilarna (har ju hört såna där läskiga historier om när bilisten öppnar dörren och en cyklist kommer farandes...) och just när jag gör det, så fastnar framhjulet i spåret och jag ramlar hårt på vänster sida. Jag hann nog tänka; FUCK inte min axel!!! Så jag tog emot med händerna istället, och bröstkorgen? Anyway, fick hjälp upp, när dom gått började jag gråta lite, och det blödde från mina händer. Jag tänkte så många fula ord på så kort tid jag bara kunde för att det skulle kännas bättre. Sjukhus, frågade någon?
Men som den tappra student jag är, reste jag på mig, låste fast min cykel och gick med blodiga händer till skolan. Fick plåster, och berättade sedan hela historien på tyska för mina klasskamrater och lärarinna, som alla tyckte jätte synd om mig. Jag fick kakor av min lärarinna på rasten.:)
Det där var ju egentligen inte inräknat i min dags plan. Men nu blev det så. Emmanuel hjälpte mig efter skolan, att typ bända tillbaka cykeln (den hade vridit sig 180grader), så att jag kunde leda den hem. Sanningen är att jag faktiskt trampade, jävligt lamt, hem. Ville bara hem.
Hemma väntade en ledig E, som var sugen på att hitta på något. Vi hade pratat om bio och lite annat. Men det blev att vi satte fart mot ett stort köpcenter, ännu längre öst-till än vad vi bor, i jakt på vita gips trädgårdstomtar! E ville att vi skulle köpa några såna, och måla dom. Toppen tänkte jag!
Tänkte även att vi skulle göra ett collage med grejer vi tycker om, och sätta upp på väggen. Måla, klippa i tidningar och sånt. Ja, precis! Så man gjorde i andra klass ja, jag vet. Men kul!
Det hela slutade med att vi provade astacky kläder på en skit affär, och för att vara ärlig, var jag faktiskt nära på att köpa en paljett mössa och ett par paljett tajts. Roligaste outfit-höjjaren! Blev inget för mig den dagen, men E hittade 2 skit snygga t-shirts och ett linne, för nästan inga pengar alls, 15euro tror jag han betalade för kalaset.
Vi hittade inte trädgårdstomtar, men efter massa runt velande bestämde vi oss för att köpa med oss varsin pizza, och gå in i Treptow Park och sätta oss där och käka.
Treptow Park är en helt gigantisk park, med allt möjligt! Dom har bland annat konserter där, typ NIN och andra stora band spelar där på somrarna, Spree går rakt igenom också, så man kan även hyra tramp-/rodd båtar och mysa runt på vattnet. Vi skulle göra det, men hade inga pengar till depositionen, så det får bli nästa gång. Sen har dom, det häftigaste, den övergivna cirkusen. Jag var där i november med Joanna och Jonas, och vi gick faktiskt igenom staketen och in på det gamla tivolit. Då var det så fruktansvärt läskigt. Vi var där inne ganska länge, jag tog kort med min mobilkamera och sprang ut därifrån när det kom en bil. Ett snack med Polizei kändes inte värt.
Igår var det inte lika läskigt. Det var strålande sol, massor med folk som joggade förbi, så allt det kusliga jag har försökt bygga upp för E var lite bortblåst. Jag sträckte mig över staketet och tog ett par kort, inte så bra, men ni ser lite i alla fall.
Efter pizza på gräset, promenad, glass i solen, vel om hyr båt eller inte hyr båt, cirkusen, jag fick samtal från mitt nya jobb (som jag skötte galant på tyska!:D), så bestämde vi att det var dags att gå hemåt. Vi var ganska långt hemifrån, men även långt från en s-bahn station, så då kunde vi lika gärna gå hela vägen hem. Det gick ganska snabbt, och det var en mysig promenad. Fullt med folk överallt som grillade, drack vin o solen och spelade spel. När vi kom hem var vi båda två helt döda. Vi köpte vin, öl och chips och började kolla på lite serier och Harry Potter. 22:45 gick mina ögon i kors. Datorn till sängen var en bra idé tyckte jag, så att jag i smyg skulle kunna somna lite... Jag somnade en timma in i Harry Potter. Sov inte så bra, mina nya sår och blåmärken gjorde för ont.
Nu dricker jag kaffe, ska grädda en ciabatta i ugnen och göra frulle som vi förhoppningsvis (om han kan gå upp ur sängen) kan äta i solen innan vi åter går in i våra olika dygns rytmer och jobb. Det går dygn då vi inte ses. Men det är ganska bra tror jag.
Bilder från igår:
En av tusen ingångar till parken
Kommunistiskt monument i parken
Trots fint vädet, ger det mig gåshud när parisarhjulet växer fram bakom skogen
Bron över till en liten ö mitt i kanalen. Lite längre bort kan man hyra båtar för en lite romantisk tripp på Spree
Sjukt obehagliga känslan, parisarhjulet har stått still i flera år
Den amerikanska touchen vid bilförsäljnings ställena, tar mig tillbaka till New York och Long Island
Så här ser det ut när vi närmar oss hem, Ostkreuz
Jag satt här, framför datorn, drack mitt kaffe och vägde i flera minuter fram och tillbaka, på spårvagn eller cykel. Sen tänkte jag på alla dom pengarna jag lagt ut på den jädra kollektiv trafiken pga olyckan, och blev så irriterad så jag tog cykeln igen.
Jag cyklar tidigt, så jag har alltid i vägen tänkte jag. Och det hade jag. Cyklade lugnt, lät folk cykla förbi, slapp bli svettig osv. Kommer till Eberswalder strasse, som är en jävla jobbig dubbelkorsning, det finns... 9 ut/infarter tror jag? Mycket trafik, men jag tog det lugnt. Kommer in på Kastanie allee där min skola ligger, ska cykla lite mer till vänster så att jag inte kommer för nära dom parkerade bilarna (har ju hört såna där läskiga historier om när bilisten öppnar dörren och en cyklist kommer farandes...) och just när jag gör det, så fastnar framhjulet i spåret och jag ramlar hårt på vänster sida. Jag hann nog tänka; FUCK inte min axel!!! Så jag tog emot med händerna istället, och bröstkorgen? Anyway, fick hjälp upp, när dom gått började jag gråta lite, och det blödde från mina händer. Jag tänkte så många fula ord på så kort tid jag bara kunde för att det skulle kännas bättre. Sjukhus, frågade någon?
Men som den tappra student jag är, reste jag på mig, låste fast min cykel och gick med blodiga händer till skolan. Fick plåster, och berättade sedan hela historien på tyska för mina klasskamrater och lärarinna, som alla tyckte jätte synd om mig. Jag fick kakor av min lärarinna på rasten.:)
Det där var ju egentligen inte inräknat i min dags plan. Men nu blev det så. Emmanuel hjälpte mig efter skolan, att typ bända tillbaka cykeln (den hade vridit sig 180grader), så att jag kunde leda den hem. Sanningen är att jag faktiskt trampade, jävligt lamt, hem. Ville bara hem.
Hemma väntade en ledig E, som var sugen på att hitta på något. Vi hade pratat om bio och lite annat. Men det blev att vi satte fart mot ett stort köpcenter, ännu längre öst-till än vad vi bor, i jakt på vita gips trädgårdstomtar! E ville att vi skulle köpa några såna, och måla dom. Toppen tänkte jag!
Tänkte även att vi skulle göra ett collage med grejer vi tycker om, och sätta upp på väggen. Måla, klippa i tidningar och sånt. Ja, precis! Så man gjorde i andra klass ja, jag vet. Men kul!
Det hela slutade med att vi provade astacky kläder på en skit affär, och för att vara ärlig, var jag faktiskt nära på att köpa en paljett mössa och ett par paljett tajts. Roligaste outfit-höjjaren! Blev inget för mig den dagen, men E hittade 2 skit snygga t-shirts och ett linne, för nästan inga pengar alls, 15euro tror jag han betalade för kalaset.
Vi hittade inte trädgårdstomtar, men efter massa runt velande bestämde vi oss för att köpa med oss varsin pizza, och gå in i Treptow Park och sätta oss där och käka.
Treptow Park är en helt gigantisk park, med allt möjligt! Dom har bland annat konserter där, typ NIN och andra stora band spelar där på somrarna, Spree går rakt igenom också, så man kan även hyra tramp-/rodd båtar och mysa runt på vattnet. Vi skulle göra det, men hade inga pengar till depositionen, så det får bli nästa gång. Sen har dom, det häftigaste, den övergivna cirkusen. Jag var där i november med Joanna och Jonas, och vi gick faktiskt igenom staketen och in på det gamla tivolit. Då var det så fruktansvärt läskigt. Vi var där inne ganska länge, jag tog kort med min mobilkamera och sprang ut därifrån när det kom en bil. Ett snack med Polizei kändes inte värt.
Igår var det inte lika läskigt. Det var strålande sol, massor med folk som joggade förbi, så allt det kusliga jag har försökt bygga upp för E var lite bortblåst. Jag sträckte mig över staketet och tog ett par kort, inte så bra, men ni ser lite i alla fall.
Efter pizza på gräset, promenad, glass i solen, vel om hyr båt eller inte hyr båt, cirkusen, jag fick samtal från mitt nya jobb (som jag skötte galant på tyska!:D), så bestämde vi att det var dags att gå hemåt. Vi var ganska långt hemifrån, men även långt från en s-bahn station, så då kunde vi lika gärna gå hela vägen hem. Det gick ganska snabbt, och det var en mysig promenad. Fullt med folk överallt som grillade, drack vin o solen och spelade spel. När vi kom hem var vi båda två helt döda. Vi köpte vin, öl och chips och började kolla på lite serier och Harry Potter. 22:45 gick mina ögon i kors. Datorn till sängen var en bra idé tyckte jag, så att jag i smyg skulle kunna somna lite... Jag somnade en timma in i Harry Potter. Sov inte så bra, mina nya sår och blåmärken gjorde för ont.
Nu dricker jag kaffe, ska grädda en ciabatta i ugnen och göra frulle som vi förhoppningsvis (om han kan gå upp ur sängen) kan äta i solen innan vi åter går in i våra olika dygns rytmer och jobb. Det går dygn då vi inte ses. Men det är ganska bra tror jag.
Bilder från igår:
En av tusen ingångar till parken
Kommunistiskt monument i parken
Trots fint vädet, ger det mig gåshud när parisarhjulet växer fram bakom skogen
Bron över till en liten ö mitt i kanalen. Lite längre bort kan man hyra båtar för en lite romantisk tripp på Spree
Sjukt obehagliga känslan, parisarhjulet har stått still i flera år
Den amerikanska touchen vid bilförsäljnings ställena, tar mig tillbaka till New York och Long Island
Så här ser det ut när vi närmar oss hem, Ostkreuzmåndag 27 juli 2009
Söndag
Ganska lagom slapp söndag. Massa planer, lite av dom gjorda. Indisk mat, loppmarknad, öl. Ja.
söndag 26 juli 2009
Noch einmal
Den igenkännbara känslan.
Den eviga saknaden mellan varje möte.
Den djuriska hungern väcks åter. Reptil hjärnan gör sitt och får magen att hamna ur balans och tankarna att fara runt som hos en förvirrad tonåring.
Helt fantastiska tillstånd.
Det trygga, varma täcket sveper in mig i en lycklig koja där allt är underbart.
Där under ligger du, och vi flyter tillsammans in i en annan dimension som bara handlar om oss och nu.
Vi fnissar, ser åter varandras tankar djupt i ögonen.
Hej, där är ju du min älskling. Som jag saknat.
Den eviga saknaden mellan varje möte.
Den djuriska hungern väcks åter. Reptil hjärnan gör sitt och får magen att hamna ur balans och tankarna att fara runt som hos en förvirrad tonåring.
Helt fantastiska tillstånd.
Det trygga, varma täcket sveper in mig i en lycklig koja där allt är underbart.
Där under ligger du, och vi flyter tillsammans in i en annan dimension som bara handlar om oss och nu.
Vi fnissar, ser åter varandras tankar djupt i ögonen.
Hej, där är ju du min älskling. Som jag saknat.
Vi mjuka, potatismos klickar, som är klumpiga och varma.
Vart är min ring?
Fan då. Den där färgglada ringen jag köpte för ett par veckor sen? Var är den? Skit. Den senaste gången jag såg den var på BBQ:n, den syns på korten där... Sen minns jag att jag la ner den i min väska, för att jag inte skulle tappa bort den... Sen... är den borta. Skit.
Det finns några få, FÅ saker jag blivit av med/tappat bort i hela mitt liv. Som jag minns, och som har varit lite sega liksom. Aldrig nycklar, plånbok, väska fylld med grejer eller något sånt. Bara saker som har ett större värde för mig. T.ex:
* Första som jag minns, är en sommar för massor med år sedan, åkte jag med min kompis Elina (som vad hemma hos mig igår kväll) och hennes familj till Spanien i 2 veckor. Jag hade ingen sarrong, så mamma lånade ut sin till mig. Den hade mamma haft så länge jag kunde minnas, alla somrar ute på landet, alla semestrar vi varit på. Den var i mörk, stark rosa, med fint mönster i vitt och rött. Hur snygg som helst, och luktade mamma. Mjuk var den också, eftersom den hängt med så länge.
En dag efter stranden måste jag ha tappat den på vägen till hotellet. Jag hittade den inte någonstans, och blev helt förtvivlad. För det första trodde jag att mamma skulle bli ledsen eller sur, och sen så gjorde det lite ont i hjärtat när jag tänkte på att hon aldrig med skulle ha den på sig.
Den kom aldrig tillbaka, och jag tänker fortfarande på den. Självklart blev mamma inte sur alls, det verkade inte röra henne i ryggen. Konstigt, hur den kunde betyda så mycket för mig.
* Jag använder i stort sett aldrig smycken. Dom som känner mig väl, vet att jag nästan aldrig har piffat upp med smycken. SÅ, när jag väl hittade mig ett armband som jag bara kärade ner mig i, var jag ju tvungen att köpa det. Sonia Rykiel, höst-08, ett svart tjockt plast armband med en stor rosett på. 1000:- ungefär. Jag var helnöjd. Hade på mig det varje dag!! På jobbet, på festen, middagen, fritiden...Allt. Det passade till allt. Det är självklart borta. Jag har inte sett det sen... Nyår hemma hos Essy. Hon har inte heller sett det. Skit.
Det spelar ingen roll att det dessutom var ganska dyrt, för det betydde någonting för mig. Jag trivdes bra i det.
* Självklart, ett till (av mina tre) smycken. I höstas unnade jag mig en Marc by Marc klocka. Det var en svart, runt liten fin klocka, som hängde på en lång silver kedja, ganska tjock. Så läcker! Samma som med armbandet, började jag ha på mig den varje dag. Funkade till allt. Dessutom första klockan sen min Musse Pigg klocka jag hade i 3:an på lågstadiet. Skönt att slippe kolla mobilen hela tiden.
Den försvann ju här i mars, på väg till skolan gick den jävla kedjan upp, och klockan ramlade av. Men jag märkte det inte.
* Nu då, min RING! Den var ite dyr alls, 4 euro? Men... Känns segt att köpa en ny. Vart är den?! GAH. Jag tror att universum inte vill att jag ska ha smycken, det måste vara så.
Det finns några få, FÅ saker jag blivit av med/tappat bort i hela mitt liv. Som jag minns, och som har varit lite sega liksom. Aldrig nycklar, plånbok, väska fylld med grejer eller något sånt. Bara saker som har ett större värde för mig. T.ex:
* Första som jag minns, är en sommar för massor med år sedan, åkte jag med min kompis Elina (som vad hemma hos mig igår kväll) och hennes familj till Spanien i 2 veckor. Jag hade ingen sarrong, så mamma lånade ut sin till mig. Den hade mamma haft så länge jag kunde minnas, alla somrar ute på landet, alla semestrar vi varit på. Den var i mörk, stark rosa, med fint mönster i vitt och rött. Hur snygg som helst, och luktade mamma. Mjuk var den också, eftersom den hängt med så länge.
En dag efter stranden måste jag ha tappat den på vägen till hotellet. Jag hittade den inte någonstans, och blev helt förtvivlad. För det första trodde jag att mamma skulle bli ledsen eller sur, och sen så gjorde det lite ont i hjärtat när jag tänkte på att hon aldrig med skulle ha den på sig.
Den kom aldrig tillbaka, och jag tänker fortfarande på den. Självklart blev mamma inte sur alls, det verkade inte röra henne i ryggen. Konstigt, hur den kunde betyda så mycket för mig.
* Jag använder i stort sett aldrig smycken. Dom som känner mig väl, vet att jag nästan aldrig har piffat upp med smycken. SÅ, när jag väl hittade mig ett armband som jag bara kärade ner mig i, var jag ju tvungen att köpa det. Sonia Rykiel, höst-08, ett svart tjockt plast armband med en stor rosett på. 1000:- ungefär. Jag var helnöjd. Hade på mig det varje dag!! På jobbet, på festen, middagen, fritiden...Allt. Det passade till allt. Det är självklart borta. Jag har inte sett det sen... Nyår hemma hos Essy. Hon har inte heller sett det. Skit.
Det spelar ingen roll att det dessutom var ganska dyrt, för det betydde någonting för mig. Jag trivdes bra i det.
* Självklart, ett till (av mina tre) smycken. I höstas unnade jag mig en Marc by Marc klocka. Det var en svart, runt liten fin klocka, som hängde på en lång silver kedja, ganska tjock. Så läcker! Samma som med armbandet, började jag ha på mig den varje dag. Funkade till allt. Dessutom första klockan sen min Musse Pigg klocka jag hade i 3:an på lågstadiet. Skönt att slippe kolla mobilen hela tiden.
Den försvann ju här i mars, på väg till skolan gick den jävla kedjan upp, och klockan ramlade av. Men jag märkte det inte.
* Nu då, min RING! Den var ite dyr alls, 4 euro? Men... Känns segt att köpa en ny. Vart är den?! GAH. Jag tror att universum inte vill att jag ska ha smycken, det måste vara så.
lördag 25 juli 2009
Mellanstadie disco
Igår kväll gick Stina och jag till Bangbang club för att ge pop nerven lite avlastning.
Aldrig mer. Inte där i alla fall. Bara turister, bara spanjorer, sydtyskar, norrmän, amerikanare, osv, osv... ÅÅH! Och alla är ungefär 17 år. Okej, kanske lite äldre också men dom beter sig som tonåringar. Dom går till den här klubben, tycker att det är suveränt, dansar, dricker, flåsar, hånglar och tycker att "shit, Berlin´s klubbliv är verkligen helt galet alltsåååå"! Låt mig även lägga till den så kallade dj:n spelar en låt av Nirvana, låten tystnar, sen kommer en The Killers låt. Ungefär så duktiga är dom. Gud.
Jag hade druckit lite öl innan vi sågs med Sara och Mareike, sedan gick Stina och jag till en bar och drack otroligt goda drinkar, sen bangbang. Så vi var båda ganska fulla när vi kom, tror jag? På grund av de övriga besökarna så fortsatte jag i alla fall och dricka ganska mycket. På neder våningen satte vi oss och tog en cigg, när en ful tysk kommer fram och bad om en cigg, i utbyte att vi får blåsa i hans alkoholmätare. Vilket bra byte tyckte jag, blåste och den lilla mannicken visade på 1,650. Ingen aning hur mycket det är? Låter mycket. Stina blåste 0.970. Hur som, en kompis till honom satte sig o snackade med Stina, och han var tydligen ganska rolig och dom pratade bara tyska. Då kom den där fula tillbaka och frågade om jag var uttråkad. Nej svarade jag. (Varför tror killar jämt det, bara för att ens tjej kompis pratar med en kille? Jag KAN ha kul på egen hand en stund.) Han satte sig, som att han skulle vara "min" tysk. Det var även det vi kallade honom efteråt. Han frågade massa tråkiga, onödiga saker. Jag svarade kort, utan några frågor tillbaka, eftersom att jag inte hade något som helst intresse av att prata med honom. Han tyckte att vi skulle prata tyska istället, så frågar han; "Wo wohnst du?"- (vart bor du). "Ich wohne in Berlin".- "Was??"- "Ich wohne IN BERLIIIIIN".- "Was? In english?" -"I live in Berlin!!" Gud, hur svårt var det liksom? Så sa han att han tyckte att min tyska inte var så jättebra. Nänä, suck. Han gick, jag var nöjd.
Vi gick upp och dansade ett tag till, sjöng med i lite goa låtar, puttade bort spanjorer, skakade på huvudet åt tyskar och försökte att inte få öl spillt på oss.
Sen, out of fucking no where, kommer "min" tysk tillbaka. "Do you wanna kiss?" -"What? No!" -"Why not, am I that ugly?"- Jag ville säga ja, men jag vet bättre så jag sa; "No, but I have a botfriend."- "Well, I have a girlfriend. But were partying!!"- (Partying? Killen, en jäva turistklubb! Vaddå we are partying? Give me a BREAKE!) "Well, I don´t wanna kiss you anyway."- "Oh, but you are so beautiful" sa han och gick. Va? "Men du är så vacker"? Och gå? Jag fattade inte vad han menade. Dom ville ha med oss på efterfest, och "Stinas" tysk gick fram till henne och sa; "I know that your friend don´t wanna kiss my friend, but do you wanna come to an afterparty?"
Jag tror bestämt att vi gick i mellanstadiet igår.
Vid kl5-5:30 gick vi till White Trash och mötte upp (vad jag tror va) en lite halvfull Erik. Han hade druckit massa gratis efter att han slutat. (Han har för övrigt, VARJE kväll, 9 gratis drinkar i baren?! Det är helt sjukt mycket! Grattis!) Jag ville fortsätta, men Erik mutade med gratis taxi hem, så så fick det bli. Somnade långt efter att vi kommit hem, och självklart vaknade jag vid kl 12-13, och fattade på en gång att alternativet gå upp nu, inte var ett alternativ. Så jag somnade om, och vaknade vid 15:30 igen.
Elina och hennes Viktor kom till B för ett par timmar sen, dom bor på ett hostel runt hörnet, så ska möta dom när dom vaknat. Käka middag, sen kl 00 ska jag till Disco Mystix på Stadtbad, The Presets spelar (!!!), och sen arena/Badeschiff som har Schweden party grejs med Fabian Bruhn m.fl. Bra natt. Om jag kan bli av med min bakfylla...
Aldrig mer. Inte där i alla fall. Bara turister, bara spanjorer, sydtyskar, norrmän, amerikanare, osv, osv... ÅÅH! Och alla är ungefär 17 år. Okej, kanske lite äldre också men dom beter sig som tonåringar. Dom går till den här klubben, tycker att det är suveränt, dansar, dricker, flåsar, hånglar och tycker att "shit, Berlin´s klubbliv är verkligen helt galet alltsåååå"! Låt mig även lägga till den så kallade dj:n spelar en låt av Nirvana, låten tystnar, sen kommer en The Killers låt. Ungefär så duktiga är dom. Gud.
Jag hade druckit lite öl innan vi sågs med Sara och Mareike, sedan gick Stina och jag till en bar och drack otroligt goda drinkar, sen bangbang. Så vi var båda ganska fulla när vi kom, tror jag? På grund av de övriga besökarna så fortsatte jag i alla fall och dricka ganska mycket. På neder våningen satte vi oss och tog en cigg, när en ful tysk kommer fram och bad om en cigg, i utbyte att vi får blåsa i hans alkoholmätare. Vilket bra byte tyckte jag, blåste och den lilla mannicken visade på 1,650. Ingen aning hur mycket det är? Låter mycket. Stina blåste 0.970. Hur som, en kompis till honom satte sig o snackade med Stina, och han var tydligen ganska rolig och dom pratade bara tyska. Då kom den där fula tillbaka och frågade om jag var uttråkad. Nej svarade jag. (Varför tror killar jämt det, bara för att ens tjej kompis pratar med en kille? Jag KAN ha kul på egen hand en stund.) Han satte sig, som att han skulle vara "min" tysk. Det var även det vi kallade honom efteråt. Han frågade massa tråkiga, onödiga saker. Jag svarade kort, utan några frågor tillbaka, eftersom att jag inte hade något som helst intresse av att prata med honom. Han tyckte att vi skulle prata tyska istället, så frågar han; "Wo wohnst du?"- (vart bor du). "Ich wohne in Berlin".- "Was??"- "Ich wohne IN BERLIIIIIN".- "Was? In english?" -"I live in Berlin!!" Gud, hur svårt var det liksom? Så sa han att han tyckte att min tyska inte var så jättebra. Nänä, suck. Han gick, jag var nöjd.
Vi gick upp och dansade ett tag till, sjöng med i lite goa låtar, puttade bort spanjorer, skakade på huvudet åt tyskar och försökte att inte få öl spillt på oss.
Sen, out of fucking no where, kommer "min" tysk tillbaka. "Do you wanna kiss?" -"What? No!" -"Why not, am I that ugly?"- Jag ville säga ja, men jag vet bättre så jag sa; "No, but I have a botfriend."- "Well, I have a girlfriend. But were partying!!"- (Partying? Killen, en jäva turistklubb! Vaddå we are partying? Give me a BREAKE!) "Well, I don´t wanna kiss you anyway."- "Oh, but you are so beautiful" sa han och gick. Va? "Men du är så vacker"? Och gå? Jag fattade inte vad han menade. Dom ville ha med oss på efterfest, och "Stinas" tysk gick fram till henne och sa; "I know that your friend don´t wanna kiss my friend, but do you wanna come to an afterparty?"
Jag tror bestämt att vi gick i mellanstadiet igår.
Vid kl5-5:30 gick vi till White Trash och mötte upp (vad jag tror va) en lite halvfull Erik. Han hade druckit massa gratis efter att han slutat. (Han har för övrigt, VARJE kväll, 9 gratis drinkar i baren?! Det är helt sjukt mycket! Grattis!) Jag ville fortsätta, men Erik mutade med gratis taxi hem, så så fick det bli. Somnade långt efter att vi kommit hem, och självklart vaknade jag vid kl 12-13, och fattade på en gång att alternativet gå upp nu, inte var ett alternativ. Så jag somnade om, och vaknade vid 15:30 igen.
***
Nu lyssnar jag igenom mina favoriter i SR´s Sommarpratar arkiv, och ska gå och handla lite Sekt.Elina och hennes Viktor kom till B för ett par timmar sen, dom bor på ett hostel runt hörnet, så ska möta dom när dom vaknat. Käka middag, sen kl 00 ska jag till Disco Mystix på Stadtbad, The Presets spelar (!!!), och sen arena/Badeschiff som har Schweden party grejs med Fabian Bruhn m.fl. Bra natt. Om jag kan bli av med min bakfylla...
fredag 24 juli 2009
17 år
Jag har fått igång min stenålderslaptop!:) Det betyder inte att jag låter E använda sin dator för sig själv, snarare att jag går in och kollar på gamla roliga bilder från när jag var 15-17 och skrattar lite. På vissa är jag jättesöt, på andra försöker jag se hård ut. Det är kort från min synth period, inga fina kort med alla mina extensions tyvärr, men lite annat. Ett tag hade jag en "synth-skolflicke-stil", tror jag man skulle kunna kalla den. Vet inte vad jag ville med den, men hade ingenting annat än mina 20 hålskängor, kortkorta rutiga kjolar, skjorta och kavaj. Skippade lite av den "hårdare" synthlooken och gick över till det... Lite sötare.
Några är när jag var mer inne i goth svängen, och rock stilen,och... nånting-mittemellan-alltihopa-stilen, och så vidare... Kul iallafall tycker jag!
Erik, första gången jag såg honom på scen tror jag
Juli 2005, Erik hälsade på mig i NYC, 17år
16 år
Martin brukade fota oss för lite allt möjligt
16 år
15/16 år
15/16 år
17år
Inga vettiga kort alls, men lite kul.
Några är när jag var mer inne i goth svängen, och rock stilen,och... nånting-mittemellan-alltihopa-stilen, och så vidare... Kul iallafall tycker jag!
Erik, första gången jag såg honom på scen tror jag
Juli 2005, Erik hälsade på mig i NYC, 17år
16/17 år
Så mycket tid och pengar jag har spenderat på detta stället, Kompaniet
Så mycket tid och pengar jag har spenderat på detta stället, Kompaniet
16 år
Martin brukade fota oss för lite allt möjligt
16 år
15/16 år
15/16 år
17årtorsdag 23 juli 2009
Stolt
Idag efter skolan gick jag med mitt CV till en skitcool butik på Oderberger strasse, som jag visste sökte personal. Jag var skitnervös innan, och har för första gången i mitt liv fått tre fula jävla finnar, bredvid munnen. Så jävla typiskt tänkte jag.
Jag gick in, pratade engelska, och den snygga tjejen som tydligen var Andrea som jag sökte, kollade på mig och sa direkt att om jag inte pratar tyska går det tyvärr inte. Jag svarade skit snabbt; Ich verstehe besser als ich sprechen kann! Och fortsatte så. Hon stannade upp och lät mig fortsätta. Jag berättade om mig själv lite snabbt, mitt förra jobb på FilippaK och NK Designers (namedroppade självklart några märken vi har där), skola, Berlin vad jag gör här osv. Svettades som en gris och tittade typ ner i marken lite då och då. Det här går åt helvete tänkte jag.
När hon lyssnat, tänkt en sekund, så frågade hon hur ofta jag kan jobba. Jag svarade snabbt JÄMT. Hon bad mig komma tillbaka två timmar senare för att provjobba. Kl16 var jag på plats, och 16:45 frågade hon hur jag tyckte att det kändes och erbjöd mig vad jag tror är en heltid.
Jag är så jävla grym!
Dessutom sa hon att hon framåt hösten kommer att behöva en store manager, och eftersom att jag varit det innan så sa hon att om allt går galant, så... Men ska inte säga hej, I know. Men fan va fett allt känns nu.
Berlin, I came, and I´m staying!
Jag gick in, pratade engelska, och den snygga tjejen som tydligen var Andrea som jag sökte, kollade på mig och sa direkt att om jag inte pratar tyska går det tyvärr inte. Jag svarade skit snabbt; Ich verstehe besser als ich sprechen kann! Och fortsatte så. Hon stannade upp och lät mig fortsätta. Jag berättade om mig själv lite snabbt, mitt förra jobb på FilippaK och NK Designers (namedroppade självklart några märken vi har där), skola, Berlin vad jag gör här osv. Svettades som en gris och tittade typ ner i marken lite då och då. Det här går åt helvete tänkte jag.
När hon lyssnat, tänkt en sekund, så frågade hon hur ofta jag kan jobba. Jag svarade snabbt JÄMT. Hon bad mig komma tillbaka två timmar senare för att provjobba. Kl16 var jag på plats, och 16:45 frågade hon hur jag tyckte att det kändes och erbjöd mig vad jag tror är en heltid.
Jag är så jävla grym!
Dessutom sa hon att hon framåt hösten kommer att behöva en store manager, och eftersom att jag varit det innan så sa hon att om allt går galant, så... Men ska inte säga hej, I know. Men fan va fett allt känns nu.
Berlin, I came, and I´m staying!
onsdag 22 juli 2009
14 år
Ett till par bilder från helgen. Ena är Mobilee Record´s BBQ, och andra är " fest" i Eriks yttepyttelilla rum.Ah. Onsdag. Skolan har gått ganska bra den här veckan, trots att jag hängt med folk... i stort sett varje kväll. Inte så himla sent och så.
Det känns bra nu. Nej, okej inte bra, men. Okej. Och okej är bättre än mycket som jag känner ibland, så det får duga för nu.
Idag fyller min lillasyster 14 år. Jag ringde på skype, men hon hörde ingenting av vad jag sa, hon hörde "GRATTIIIIS", och "berätta vad ni gör", så hon pratade till en tyst telefon. Jag saknade henne så mycket. Min älskade, fina söta. Hon sa att hela familjen inklusive nära vänner till familjen var i sommarstugan. Till och med vår pappa! Våra föäldrar separerade dagen innan min 18årsdag (sjukt kass tajming), men är bra vänner. Mest paff att han är DÄR, ute på landet. Jädra stadsbo är han. Han fyller för övrigt 70 sista augusti. Hade varit fint att åka till Göteborg, mina syskon från New York kommer, så det känns löjligt att sitta 1 timmes flygväg ifrån dom när dom tagit sig runt halva jorden. Om pappa skulle kunna betala min biljett, så kan jag åka. (Typ; hej du pappa, i födelsedags present av mig, får du att jag kommer på ditt kalas, OM du betalar biljetten?!:D) bra present tycker jag. Hoppas iallafall att dom har en mysig kväll, med vacker solnedgång, och saknar mitt sällskap.
Nu ska jag kila hem till Tobi och hämta mina cv´n som han skrev ut åt mig. Imorgon ska jag nämligen till en butik som söker personal. Så när jag ändå är på g, så går jag runt till lite ställen på vägen och lämnar några till. Så jag kan stanna här. Länge.
Btw, kan ni fatta att Emma bara är 13 år på korten? Det var när hon var här och hälsade på. Hon följde med på allt; klubbar, fester, vrålsena nätter. Men även museum, härliga frukostar och så vidare. På båda korten är klockan runt 6 på morgonen, så väg hem från någonting. Cooling är hon. Tänk att kunna säga; när jag var 13 var jag första gången i Berlin och festade. Cooling säger jag bara.
X
Jag har inget mer att säga. Jag har signat ut. Känns som att jag egentligen är helt tom inombords. Har ingenting jag vill förmedla. Ingenting att säga dig.
Vill heller inte ha något svar. Vill inte veta. Vill inte behöva känna.
Idag sov jag i 2½ timma efter skolan. Gör aldrig det.
Kroppen är trött av all energi som har gått åt till att sörja och vara ledsen. Den orkar inte mer.
Jag orkar inte mer. Har ingen lust alls faktiskt.
Vill heller inte ha något svar. Vill inte veta. Vill inte behöva känna.
Idag sov jag i 2½ timma efter skolan. Gör aldrig det.
Kroppen är trött av all energi som har gått åt till att sörja och vara ledsen. Den orkar inte mer.
Jag orkar inte mer. Har ingen lust alls faktiskt.
måndag 20 juli 2009
Vardagslyx
Har precis pratat med Joakim i tre timmar. 2 på telefon, och 1 på skype. Jag är så nöjd, lycklig och tillfreds.
Tillfreds kan även bero på att jag har druckit en flaska Rotkäppcheln (ja, rödluvan) och rökt några cigg. Men ändå, härlig kväll. SÅ nöjd. Joakim är en av dom personerna som jag kan räkna på en hand, som betyder mest för mig i hela världen. Oh, så nöjd!
Han är även en av dom personerna jag kan Räkna med, i vilket läge som helst. Som nu. Tack goding.<3
Då
Nyss
Tillfreds kan även bero på att jag har druckit en flaska Rotkäppcheln (ja, rödluvan) och rökt några cigg. Men ändå, härlig kväll. SÅ nöjd. Joakim är en av dom personerna som jag kan räkna på en hand, som betyder mest för mig i hela världen. Oh, så nöjd!
Han är även en av dom personerna jag kan Räkna med, i vilket läge som helst. Som nu. Tack goding.<3
Då
NyssB´hain
Helgen var bra, men... speciell.
I lördags hade jag en härlig eftermiddag för mig själv. Gick till ett favorit ställe, "Ryssen" kallar jag det för, pga att deras namn är lite komplicerat. Det finns ett fik vid Rosenthalter Platz som heter nånting med Gorski? Och det som ligger jätte nära mig i Friedrichshain heter Datscha tror jag. Som sagt, "Ryssen". Bästa frullen ever. Där satt jag med gamla modetidningar som jag sträck läste flera stycken i veckan när jag jobbade på NK. Nu aldrig. Vek sidor på bilder eller personer som inspirerar mig. Ska klippa ut dom sidorna och ha dom i mitt block så jag kan titta på dom när jag behöver.
På kvällen kom Emmanuel och Jessi till mig, vi satt och drack sekt/juice/vodka drinkar. Sen kom Mai och Daniela, som var rätt så jävla trötta efter sin natt på Watergate.
Vi drack och tjöta, sen bestämde vi oss för att ta taxi till Rechenzentrum och se Trentemöller, jag var sjukt pepp. Vi kom dit, och kom inte ens in för att det var så knökat. Kunde höra musiken utanför, men klockan var nog... närmare halv fem när vi kom dit, haha. Sjukt egentligen? Dom kom till mig kl21, och vi drog 4:30. Hursom, vi tog en ny taxi till Berghain. Köade en stund, och kom sedan in.
En sak jag tycker är så fascinerande med B´hain, är att det från början är en bögklubb, som har invaderats av oss! Hemska människor, som inte låter bögarna ha ett ascoolt ställe för sig själva, utan då ska VI dit? Aja, det är fortfarande jättemycket bögar som går dit. Och många av dom, dom flesta faktiskt, är riktigt jävla biffiga. Vi pratar männen som man ser på gymet och typ tänker "huga, vilka JÄVLA muskler", tribe tatueringar o.s.v. Dom, är där och dansar och hånglar med killar som ser likadana ut. Det är helt lovely, jag älskar det. En sån liten knutt blev jag iallafall vän med i kön. Han var inte skit biffig, men ganska. Han tog min mail adress när vi väl va där inne, och mailade idag. Så himla fin, bjöd in mig på ett par galleri events i veckan. Ska bli kul.:)
Kom hem klockan... 9 på söndag morgonen? Inte så farligt. Jag och en annan tjej bestämde oss för att ta en short cut, och kom till en dead end. Hade vi vänt om hade det tagit aslång tid att komma hem, så jag sa att jag kunde hjälpa henne över staketet, det slutade med att min redan dåliga axel, i stort sett hoppade ur led, och blev ännu värre. Så jävla korkat. Vi kom hem iallafall.
Idag blev jag uppmuntrad av en halv amerikanskindian/spansk/japansk kille? Rolig mix. Fick veta att jag är vacker, och blev utbjuden på middag. Tyvärr så hann jag säga vart jag går i skolan innan han hann fråga om middag, så nu är jag rädd att han kommer stå utanför imorgon... Skulle va så creepy!
Pga foto förbud på B´hain blev det inga kort där inne. Ni får komma hit, och se det live istället!
(Utanför kl8-9 nånting. Kom då, ingen kö!:D)
I lördags hade jag en härlig eftermiddag för mig själv. Gick till ett favorit ställe, "Ryssen" kallar jag det för, pga att deras namn är lite komplicerat. Det finns ett fik vid Rosenthalter Platz som heter nånting med Gorski? Och det som ligger jätte nära mig i Friedrichshain heter Datscha tror jag. Som sagt, "Ryssen". Bästa frullen ever. Där satt jag med gamla modetidningar som jag sträck läste flera stycken i veckan när jag jobbade på NK. Nu aldrig. Vek sidor på bilder eller personer som inspirerar mig. Ska klippa ut dom sidorna och ha dom i mitt block så jag kan titta på dom när jag behöver.
På kvällen kom Emmanuel och Jessi till mig, vi satt och drack sekt/juice/vodka drinkar. Sen kom Mai och Daniela, som var rätt så jävla trötta efter sin natt på Watergate.
Vi drack och tjöta, sen bestämde vi oss för att ta taxi till Rechenzentrum och se Trentemöller, jag var sjukt pepp. Vi kom dit, och kom inte ens in för att det var så knökat. Kunde höra musiken utanför, men klockan var nog... närmare halv fem när vi kom dit, haha. Sjukt egentligen? Dom kom till mig kl21, och vi drog 4:30. Hursom, vi tog en ny taxi till Berghain. Köade en stund, och kom sedan in.
En sak jag tycker är så fascinerande med B´hain, är att det från början är en bögklubb, som har invaderats av oss! Hemska människor, som inte låter bögarna ha ett ascoolt ställe för sig själva, utan då ska VI dit? Aja, det är fortfarande jättemycket bögar som går dit. Och många av dom, dom flesta faktiskt, är riktigt jävla biffiga. Vi pratar männen som man ser på gymet och typ tänker "huga, vilka JÄVLA muskler", tribe tatueringar o.s.v. Dom, är där och dansar och hånglar med killar som ser likadana ut. Det är helt lovely, jag älskar det. En sån liten knutt blev jag iallafall vän med i kön. Han var inte skit biffig, men ganska. Han tog min mail adress när vi väl va där inne, och mailade idag. Så himla fin, bjöd in mig på ett par galleri events i veckan. Ska bli kul.:)
Kom hem klockan... 9 på söndag morgonen? Inte så farligt. Jag och en annan tjej bestämde oss för att ta en short cut, och kom till en dead end. Hade vi vänt om hade det tagit aslång tid att komma hem, så jag sa att jag kunde hjälpa henne över staketet, det slutade med att min redan dåliga axel, i stort sett hoppade ur led, och blev ännu värre. Så jävla korkat. Vi kom hem iallafall.
Idag blev jag uppmuntrad av en halv amerikanskindian/spansk/japansk kille? Rolig mix. Fick veta att jag är vacker, och blev utbjuden på middag. Tyvärr så hann jag säga vart jag går i skolan innan han hann fråga om middag, så nu är jag rädd att han kommer stå utanför imorgon... Skulle va så creepy!
Pga foto förbud på B´hain blev det inga kort där inne. Ni får komma hit, och se det live istället!
(Utanför kl8-9 nånting. Kom då, ingen kö!:D)
lördag 18 juli 2009
J&J
Sån lyx jag hade igår. Joanna ringde från Norge och vi pratade i en timma. Jag låg ner på sängen och höll inte ens i mobilen utan lyckades balansera den på något vis på kudden och lät den falla mot mitt öra. Så där låg jag, och fick spy ut hat ett tag, som blev besvarat med skratt, förstående, lite kritik och mycket bra råd. Och även hat. Inte mot mig, självklart.:)
Idag hade jag lyx en gång till, Jonna ringde mig från Sydney på skype. Tyvärr så suger ju alltid skype´s uppkoppling, så båda fick upprepa vad dom sagt typ tusen ggr, men det var jätte skönt i alla fall att få prata av sig med henne med. Det blev en hel del rådgivning och förstående ord där också.
Det är jobbigt att ha ens käraste vänner så långt borta tycker jag. Det blir så himla påtagligt när man är ledsen och behöver dom nära.
Men tur är, att ni bara är ett samtal bort.
Middagshäng+Promen
Glad Daniela, dryg pose från Fabian, pop mun från Mai och skeptisk Andreas
Genomblöta efter att himlen öppnat sig, 100m bort från klubben
Igår mötte jag upp Andreas och ny inkomna Mai och Daniella från Göteborg. Vi gick hem till Laura, Erik och Olof och fick supergod grönsakssoppa som dom hade gjort, och massa god glass och frukter. Fick aldrig några bilder därifrån, men det va gott folk och god mat.
Sen velade alla i ett par timmar om vart vi skulle, eftersom det typ regnade varannan kvart så var det svårt att bestämma sig. Vi delade upp oss runt kl2, några åkte till en fest i Wedding och vi åkte till Promen, en båt nära Warschauer för dans och dricka. Jag var SÅ bakfull hela fredagen, så jag höll på att gå sönder efter 3 öl på förfesten, men när himlen öppnade sig och vi alla sprang allt vad vi kunde längs med kanalen till båten, piggnade jag till, och efter gin&tonic och vodka/club mate mådde jag rätt bra. Vi skulle dra till Watergate va tanken, men jag insåg att jag var typ tio minnuters gångväg hemifrån, så jag va duktig, pluggade in iPod och gick hem.
Så nu ligger jag på min säng, klockan är 14 och jag tror att jag ska unna mig en frukost ute idag! Gå bort till mitt favorit ställe, ryskt fik med världens bästa frukost, och bara läsa lite och gotta mig. Mm, ja så får det nog bli.
Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)