Kalle, Emelie & jag flyttade ihop i ett kollektiv i Berlin. Dom fick mig att inse att med bra vänner vid sin sida klarar man allt. Jag tillägnar det här årets största emotionella framsteg till dom båda. Utan dom hade jag varit ett vrak.
Spenderade tre månader med min familj på Long Island, New York. Där lärde jag mig att tillaga desserter och att familjen är det vackraste dom finns.
Jag började plugga på högskolan. Vilket var något jag inte ens var säker på att jag skulle klara av. Nu har jag bevisat för mig själv att jag klarar det, och till och med får bra betyg.
Jag insåg att att vara 23 år inte behöver betyda att man är vuxen.
Reste mycket. Hoppade in i bilen med pappa som körde mig runt om i Europa. Han visste att jag flydde från någonting, som jag trodde skulle försvinna om jag försvann. Det gjorde det inte, men det hjälpte att se nya saker.
Jag blev beroende av yoga. Det klamrade sig fast i mig efter en klass när jag började gråta under avslappningen. Jag kände mig så nära mig själv, och släppte löst. Efter det behöver jag det. Frida har blivit min yoga kompis, vilket gör mig väldigt glad.
Jag blev blond. Helt faktiskt. Och trivs väldigt bra med det.
Kom tillbaka till Berlin där sommarens klubbar fortfarande höll igång. Jessi var finare än någonsin när vi satt i parker och drack vin mitt på dagen.
Jag fick en ny bästis som lärde mig att jag får göra vad jag vill!
Jag har skrattat mer än någonsin på en LOL semester med Kalle i Egypten. Han är officiellt min pojkvän nr 2 och det är jag tacksam över.
Johanna Knutsson gav mig ett av dom finaste komplimangen jag någonsin fått. "Du kommer bli en fantastisk mamma, Josefin". <3
så himla fint!!
SvaraRadera