Start

Sämsta start på dagen kan ändå vara att vakna upp av en obehaglig dröm. Jag vaknade och har drömt att E var så sur på mig, att han straffar mig genom att bli ihop med någon annan utan att säga till. Sån där mellanstadie-grej. Istället för att säga nånting, bara går och håller nån annan i handen.

Jag drömde att jag inte varit hemma på länge, och såg fram mot att träffa E helt sjukt mycket. Daniel Kokko skulle ha någon fest i sitt kollektiv så jag gick dit. Jag hade smsat E men han svarade inte. Så jag gick dit, och visste att han skulle komma. Efter ett tag på festen ser jag honom när han kommer in. Hans blick möter min, och det enda jag ser är avsky. Han går in i ett annat rum, försvinner bort från min syn. Efter en stund går jag efter honom, och tänker att han kan inte ha sett mig. Ute på en balkong sitter han i en soffa med folk jag inte känner. Och en rund, ful tjej i knäet. Jag säger nånting i stil med; hej... Ska inte vi prata kanske? Han tittar bara på mig. Vi har väl inget att prata om, säger han. Tjejen i knäet tittar på mig med ett fult litet tryne till ansikte och dom andra som sitter runt verkar instämma.

Jag tror inte så mycket mer händer efter det. Jag vaknar nog. Den där jag-vet-inte-vad-jag-gjort dealen sitter kvar i kroppen och jag har en liten ångestboll i magen. Och känslan att man inte ens når fram, och att man inte kommer bli lyssnad på sitter kvar.

Jag känner mig helt tom nu. Hoppas en solig dag ute i solen & ett fantastiskt Berlin kommer ändra på det.