Till Emmanuel

Bara för att jag lovade.:)

Nej. Men gud. I fredags var vi ute, blev ganska full, ville gå till bar25 men så blev det inte. På grund av *host* sällskapet var för trötta. Anyway, igår när jag hade vaknat, väldigt bakfull, så ringde jobbet. Frågade om jag kunde komma in, så det gjorde jag. Har aldrig gjort så dåligt ifrån mig på ett jobb tidigare. Kändes som att jag inte kunde säga ett ord på tyska. Alls. Men det var bara några timmar, och jag hade en kille i butiken som var från Berlin, som provjobbade med mig, så han fick ta hand om alla kunder.
Han såg skitcool ut och hade en sjysst stil. Vi rökte cigg och snackade mellan vågorna av folk. Han skulle börja sista året på high school, jag trodde han var lika gammal som mig. Han heter Christian, och har blivit antagen på St. Martin´s i London, en liknande skola i Japan, en annan i New York, men kan inte börja på någon av dom. För hans föräldrar tycker att han ska bli läkare. Så han har inte råd. Det gjorde lite ont i hjärtat när han berättade anledningen till varför han måste avböja sin antagning.
Mina föräldrar har aldrig satt någon sådan press på mig. Kanske för att dom vet att jag aldrig kommer att kunna komma in på till exempel läkarlinjen.;) Nej, men jag känner inte för det ändå. Jag vill jobba med någonting, som inte behöver ligga mig närmast om hjärtat, men som jag kan tjäna pengar på. Och inte jobba 24/dygnet, så att jag resten av tiden kan syssla med vad jag vill. Vem fan vill inte det? Men jag är inte kräsen med att det ska vara någonting som jag verkligen älskar. Nu tänker säkert några av er "hon är ju helt dum i huvvet", men jag ser det inte så. Jag tänker utbilda mig ett par år, till någonting som jag vet att jag kommer tjäna mycket pengar på och som jag är bra på, som inte nödvändigtvis behöver betyda 8 timmar om dagen. Sen ska jag inte ta mer CSN-skit lån, utan fortsätta läsa, men jobba samtidigt och leva på det jag kan jobba ihop. Det låter som en dröm, men jag tror att jag klarar det. Jag är en arbetsnarkoman, kan inte plugga för länge. Det handlar inte om att jag är galen i pengar, men ett litet ajaj-hål i magen försvinner när jag får jobba. Jag älskar att jobba. Älskar att vara trött efter jobbet. Vet inte vart det kommer ifrån.
Mamma har alltid sagt till mig att vilken tråkigt skit jobb jag än kommer ha, så ska jag alltid göra så bra ifrån mig jag bara kan. Och ha arbetsmoral. Inte ljuga, inte komma för sent, inte lata mig när jag får betalt, inte utnyttja företaget/chefen. Det värsta jag någonsinn har gjort, är att sno ciggaretter på mataffären jag jobbade på. Det var efter att mini-chefen varje morgon i 1½ månad hade slått till mig på rumpan och sagt; "godmorgon älskling". Jag var så vansinnnig att jag inte visste vad jag skulle göra. Så jag höll käften. Kunde inte få ut ett ord. Tills jag en kväll vid middagsbordet berättade för mamma och pappa vad som hände på jobbet. Jag var 15 år och hade tagit ett sabbatsår från gymnasiet, så mamma och jag hade hittat detta jobbet åt mig, via min lillebrors-bästa kompis-pappas-bror (???). Pappa blev som likblek. Tills han sa; "imorgon när han gör så, ska du vända dig om, rycka tag i hans hand, se honom i ögonen och säga högt och tydligt: Jag är inte DIN Jävla älskling! Fattar du? Det ska du säga! Annars tänker jag komma dit, och spränga hela jävla skiten". Haha, pappa. Han är närmare två meter och f.d. boxare. Så, sagt och gjort, nästa morgon gjorde jag precis som pappa hade sagt. Det hände aldrig mer igen.
Oj vad jag spårade ut nu. Hade egentligen inget vettigt att prata om. Jag jobbade idag också, 8 timmar. Köpte sushi efter jobbet, och en flaska vin. Ska sova snart, men har jätteont i magen.

Oh, Jenny nominerade mig till "Kreativ Blogger", så imorgon ska jag göra ett inlägg till det. Tror själva temat är att skriva 7 saker som jag tror att ni finner intressant om mig. HAH! Då kommer jag skriva knepiga saker, som kanske inte är knepiga alls. Eller kanske jätte. Och nominera några andra.:) Promise, promise!
Nej, dags att ta en cigg och sova.
Belrin är så varmt idag! Galet. Helt klibbig!

PEACE OUT