Nu faller löven
Jag tror att jag faller med dom
Genom höstsolens strålar skymtar jag mörkret
De mörka molnen ser jag lika tunga, trots den skinande fasaden
De är så nära att jag kan ta på dom utan att behöva sträcka mig
Ibland kommer jag på mig själv med att inte vara medveten om min existens
Vart jag är
Vad jag gör
Blir nästan på körd av verkligheten som kommer körandes på gatan
Men bryr mig lika lite om det
fint skriver, trots att det gör ont.
SvaraRadera