December!!

1:a december: Som barn var ju detta en fröjdens dag! Julkalendern började, julklappsöppning börjar närma sig med stormsteg, samt min födelsedag.
Födelsedagen när man var liten var helig. Man var odödlig. I skolan och på dagis fick man göra precis vad man ville. Det visste ju alla. En oskriven regel mellan alla barn. Vad man än sa, slutades med: "men det är faktiskt min födelsedaaaaaaaag idag". Och hade man bästisen bredvid sa dom: "jaa, det är faktiskt hennes födelsedaaaaag idaaaaaaag".
Nu glömmer jag nästan, bara nästan av den. Tänker inte så mycket på det. Klart att man hittar på nånting, men känns lite what ever.
Hade man inte haft facebook, hade ju ingen, förrutom mamma, vetat att det var ens födelsedag? Snacka hur besviken man blivit då. Det kanske är därför man förr jämt gick runt flera veckor i förväg och sa "om tre veckor fyller jag", "om två veckor fyller jag" osvosv. Nu behövs inte det. För alla har FACEBOOK. Alla vet vad ALLA gör. Till och med folk man inte känner, vet man vad dom gör. Galet.

Jag minns två födelsedagar sen. Min lillasyster Emma sov över hos E och mig på Såggatan i Majorna. Det var en vardag. Jocke bodde vägg i vägg med oss, och jobbade nattskift på Volvo. E gick upp, fixade frukost. Väckte lilla Emma på soffan, och knackade på hos Jocke som strax därpå kommit hem. Alla tre kom in och sjöng för mig. Det var första gången som det inte var mamma, pappa, Adam & Emma som kom in. Min första alternativa, och "hemifrån" födelsedag. Jocke hade köpt färska muffins på vägen från jobbet, som fick bli frukost med kaffe och te. Emma tyckte det var lyxigt. Sova hemma hos storsyrran, och få MUFFINS till frulle! Emma var den enda som hade paket. Ett stort mjukt. Hon rodnade när jag började öppna det. I var det en svart fleece pläd. Eller, pläd o pläd, hon hade tagit ett stort fleece tyg, vikt det dubbelt, klippt ut som en stor ring, och sedan för hand sytt ihop kanterna. Med vit tråd. Jag tyckte det var den bästa presenten ever. Jag blev jätteglad, och E sa; "det här är PRECIS vad vi behöver inne i soffan" och Jocke sa: "jag vill också ha en sån här!" och gosade in sig i den. Emma rodnade om möjligt ännu mer. Sen tog vi sällskap till vagnen, Emma och jag. Hon skulle till skolan, och jag till gymet innan jobbet.

Känns som att den vardagen är så långt borta. Någon annans liv nästan.
Saknar den ibland. Den enkla vardagen som bara rullade på.