Jag har hittat någonting. Någonting som jag gillar.
Jag vet inte vad det är. Bara känns bra.
Egentligen är det konstigt, med tanke på hur ensam jag känner mig.
Läste nyss en text som påminde mig om hur tyst det har blivit.
Telefonen är så tyst. Internet är så tyst. Det gör mig mörkrädd, och jag tappar nästan andan av dolken i hjärtat när jag tänker på det. Att det går så fort innan man är glömd?
Igår ringde det några gånger på min telefon. Mamma. Kära mamma. Alltid så. "Oh jag har vänner! Ah, mamma!" Men hon är ju min vän. En som verkligen undrar hur allting är. Bra.
Dom andra samtalen var ju iofs fest samtal , och det är ju inte fy skam det inte. Men det är så lätt att tappa bort sig bland allt festande, drickande och eviga sökandet efter den bästa kvällen. Komma hem så sent (tidigt om man så vill) som möjligt, för att känna att man verkligen levt en Berlin natt. Det är ju detta jag älskar, misstro inte det, jag gör precis det jag vill göra. Men. Det är någonting som saknas.
that's the tricky part med ett nytt ställe. det _tar_ tid att skaffa sig vänner, och framförallt realdeal vänner. man får bara ta det och typ se det som en "möööjlighet" att njuta av "egen tid"- fine, man får vara ledsen också, men det jag menar är att det är en natural thang att vara ensam när man gör en sån grej och bara för att din mob inte ringer betyder det ite att folk glömt dig. promize. Lovelove Mizz Di-J
SvaraRadera