Helg i Erfurt

Ja. Erfurt? Vart ligger det liksom? Jag vet fortfarande inte.

Det var en festival där i alla fall, och Erik, Johan och Björn skulle spela. Vi åkte dit as tidigt i fredags, efter att ha suttit uppe och druckit sprit till 03-nånting, gick jag upp kl6:30 och så kom en taxi någon timma senare. På tåget med massa packning och skit, så inser vi att vi inte ens har platserna bredvid varandra, och vi åker baklänges. Skit samma, lite segt. Vi hamnade på varsitt gångsäte, i en fyrkant, så jag satt först med ryggen mot min lilla tant jag hade bredvid mig, men kände mig sen så otrevlig att jag vända mig om helt, så jag kunde le mot henne lite ibland. Erik och Björn hade varsin gubbe bredvid sig, Johan som jag en liten tanta, och bakom Johan satt en tant som senare började prata med oss. Hon brevid mig petade mig på armen när jag åt min frukostmacka och pekade ner i en liten pillerburk med två tabletter i och sa på tyska; "Das ist mein Frühstück". Hon berättade att hon har rökt i hela sitt liv och fått lungcancer och måste nu äta tabletter 3 ggr om dagen. Så fortsatte resan, hon petade mig på eller tog tag i min arm varje gång hon ville säga eller berätta något för mig. På tyska självklart. Men väluppfostrad som jag är kurade jag ihop mig lite varje gång hon gjorde det, satte mig lite närmare och tittade på henne intresserat och försökte hänga med. Hon berättade att hon skulle åka och träffa sin släkt som inte sett på 20 år, barn, barnbarn, kusiner och nästkusiner. Hon var så nervös och exalterad. Hon bjöd mig på karameller och log så fint. Då och då berättade hon om ställen som vi åkte igenom, tysk historia. Jag lyssnade, sög på karamellerna och skrattade när hon skrattade. Så söt.
Johans berättade också om vart vi åkte, gubbarna var tysta, och tanten bakom Johan började prata med oss, bjöd på godis och skrattade hela tiden. Log och berättade att hon varit i Sverige och lyssnade på allt vi sa. Hon läste tidningen men jag såg att hon skrattade varje gång vi skrattade. "Underbara ungdomar" såg det ut som att hon tänkte när hon satt och log.

När det var dags att kliva at erbjöd jag mig att hjälpa "min" tant av med väskan. Hon tryckte ner en 10euro sedel i min hand, jag blev så paff, och började bara säga; "Nein, nein, vielen dank, aber nein!" Visste inte vad jag skulle säga. Hon slöt sin hand över min, la andra handen på min kind, såg mig rakt in i ögonen samtidigt som hon log och sa; "Ha en underbar helg och ta hand om dig och dina vänner", fast på tyska då.
Jag har aldrig saknat min farmor så mycket som jag gjorde då. Söta, underbara tanter.

Ah. Resten av helgen... Haha, vad ska jag säga? Tyska synthare är ju bland det mest komiska som finns. Fredagen var otroligt lång, vi bodde hos (ännu en) tysk tant som bjöd på öl och bubbel, och var väldigt knepig och skrattade hela tiden. Killarnas spelning gick bra, men var kl2:30 så då hade många gått hem. Träffade några störtsköna tyskar som bor i Berlin som jag ska träffa nu till helgen. I lördagas kom Universal Poplab ner och spelade på kvällen. Hängde och drack öl med dom innan och efter deras spelning.

Hemresan är ju ett jävla skämt i sig, men orkar inte skriva om den. Johan och Björn hann på SEKUNDEN med bussen till Göteborg, och vi hade från början mer än 2 timmars tillgodo, så ja, tåget stod still och vi blev försenade. Big time. Vi åkte för 37 euro, istället för 240euro, pga en SÅ snäll tågvärdinna, God bless.

Ja. Bra helg. Tror jag. Får se vad som händer framöver. Allt kan förändras, ingen som vet... Men just nu känns det bra. Speciellt när man har en kort skolvecka framför, ledig på fredag, lång klubbhelg, nytt folk, Berlin är helt fantastiskt varmt och man har vänner runt sig... Mmm, BRRRRAAAAAA. (Till E, H & J)