(Jag känner inte längre någon sorg, säger du tomt.
Distansen mellan kropparna, och den väl befintliga spänningen.
Helt tyst är det.)
Jag undrar ibland om du ser på mig och tänker att jag är söt.
Om du tänker; henne vill jag vara med.
Vad ser du?
Ibland när jag läser dig vill jag stänga igen. Skäms. Vill aldrig mera visa ansiktet. Generad och vill gråta.
Som när man var liten? Blev påkommen med att ha gjort någonting dumt. Helt liten och ensam.
Ser ner i marken. Tårarna tränger sig fram, rullar ner för kinderna och droppar ner på marken. Ser hur bröstet rör sig snabbt, lungorna fylls och töms av luft.
Naken och trasig står man inför rätta
Utslungad till verkligheten
I väntan på världens dom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget