Jag sitter under duschen. Blundar.
Låter vattnet skölja över mig. Skölja bort all ilska och besvikelse.
Jag är så arg att jag vill slå näven i era ansikten.
Alla är såna jävla idioter, tänker jag. Ingen fattar någonting. Så frustrerad.
Låter vattnet slå på huvudet och rinna ner över hela kroppen. Hela mig från all ångest.
Jag torkar bort alla känslor med handduken, hänger upp den på tork.
Ser på mig själv naken i spegeln. Utan smink. Fräknar i hela ansiktet. Ett ansiktsuttryck som tyder på missnöje och en aning avsky.
Min blick kan jag inte ändra på, inte heller mitt vänstra ögonbryn som lite diskret drar sig uppåt när jag är på det humöret.
Jag ser mig själv. Tvingar kindmusklerna att spännas, och sakta mot gravitationen dra mina mungipor upp i det falskaste leendet ever.
Bara mina kindbulor som spänner. Min blick är lika miserabel som innan. Så här är jag, tänker jag.
Brister ut i ett gapskratt och någon tänker i mitt huvud; "låt dom se dig så".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget