När dagar passerar, nästan obemärkta, är man hemma. Dagar, nätter och veckor flyter in i någon slags enhet och sluter in en i en behaglig ovisshet och likgiltighet i sin vardag. Men det gör mig ingenting.
Solen får på något vis dagarna är smälta ihop.
Tio sekunder passerar och det är blankt i huvudet. Hjärnan mediterar av sig själv. Luften är tjock och varm. Mitt ansikte känns pulserande, speciellt kring ögonen. Svullet av Vår. Fräknarna poppar fram genom min bleka vinter hy, äntligen får dom visa sig igen. Efter månader av obemärkt existens får dom åter skina.
Jag känner mig som ett barn. Slitna jeans, blommig klänning, fräknar i ansiktet, ett grin som min för att kisa mot solen, och lite röd mitt på kinderna av lite för lång tid i solen. Enda som fattas är en rinnande, smältande glass i handen.
---
Det var förut idag. Satt i solen i tre timmar. Sen kom Joanna, min kära Joanna bästis, och hennes Jonas.
Nu är det fredag kväll, och jag ska strax röra på mig. Förfesta lite, sedan till Bang Bang Club som har Death by Pop ikväll, sedan blir det väl någonting annat. Får se vart natten bär av. Hade ju varit skönt att ha en liten lördag i Berlin. Hittills har jag varit för bakfull för att ens veta vad jag heter på lördagar, så kanske blir att vi går hem runt kl03-04 inatt, så hinner vi göra någonting mer än att sova och festa imorgon!
You never know about the Berlin nights.
Peace out!
grymt med besök! hoppas du fortfarande har det underbart. och fortsätt uppa bloggen :)
SvaraRaderaoch imorgon åker jag, finally.
puss.