Idag har jag suttit och plinkat på en piano-version av en låt från E´s band auto-auto, som han skrev till mig för många år sen. Transdimensional. Den är hur fin som helst.
Jag har läst texter jag skrivit till honom eller om honom och vår relation.
Kärleksbrevet hans skrev till mig när vi bara varit tillsammans i några veckor, och jag åkte för att spendera hela sommaren i New York. Det han skriver får mig att minnas hur nervös jag var över att han skulle glömma mig. Men hans ord var så värmande och jag insåg då att jag träffat någon alldeles speciell.
Jag förstår inte hur det kunde bli som det blev. Hur vi kunde komma till den punkten i somras. All den kärleken som funnits där i alla år, inte en stund har jag tvivlat, och sen helt plötsligt... Va den borta? Eller såg jag den bara inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget