Allt i en enda stor ångestboll.
Jag saknar alla i Berlin. Jag saknar några i Göteborg, men mest som det var innan. Jag saknar min lägenhet. Båda två. Jag saknar enkelheten. Saknar att inte känna stress & oro. Saknar att gilla när det ringer på telefonen. Jag saknar att använda min kalender. Jag saknar... sommaren i Berlin. Open airs. Festandet. Badandet. Alla glada människor som alla lever i nuet. Jag saknar att omslutas i den bubblan som vi alla lever i Berlin, i den där allt är möjligt, om man vill, och där det alltid bara finns idag och inget imorgon.
Jag hoppas att det finns kvar och väntar när jag kommer tillbaka.
För i Göteborg, där hade allt förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget