Imorgon ska jag hämta E. Vi ska ses på stationen Jamaica (jag vet, ur töntigt namn eftersom att vi är långt ifrån Jamaica) som är nära JFK där han landar, och nära till Manhattan. Vi ska ses där, han ska tycka att jag är superfin och jag ska tycka att han är supersnygg, vi ska pussas, kramas, hålla hans, och allt gulligull. Sen åka till Manhattan, checka in på hotell och götta oss.
Känns helt wierd att han kommer imorgon. Kan inte fatta att jag varit här i 5 veckor redan, tiden går så sjukt fort.
Nu ska jag sova, så att jag orkar gå upp och tvätta och packa min WEEKENDBAAAAAG *hatar det ordet* med fina kläder.
PUSSILUSS
måndag 31 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
Manhattan över dagen
Gårdagen spenderades på Manhattan. Karolina, 2 barn & jag. 30 grader varmt. Och fullt av turister.
Jag provade hur många svarta brallor som helst, men alla va självklart för korta. Förutom på ZARA. Men då va som för små. Damn it.
Dagen va underbar. Åt gott, hade det gott.
--
Det va över 30 grader idag, och megasuper hög luftfuktighet. Jag låg på knä och rensade vårat "kryddland" (nej inte Turkiet), som tur va på eftermiddagen.
Insåg att E kommer hit. På måndag! Känns helt sjukt. Då har det redan gått 5 veckor, och jag har bara sett honom på skype 2 ggr. Ska bli mys.
tisdag 25 maj 2010
Dagen
Idag har jag mest legat i solen. Lagade middag, för första gången sen jag kom hit. Och en kladdkaka med Amelie.
Nu har jag bunkrat upp med ett glas rött och ska avnjuta sista Lost avsnittet.
Imorgon ska vi åka till Manhattan hela familjen, måste köpa ett par byxor, och önskar att jag hade mer pengar att shoppa loss för, mitt hjärta bultar när jag tänker tanken, men får försöka hålla lite... Men den där byxdressen i silke från Club Monaco går runt runt i mitt huvud och tror inte att jag kan slappna av förrän jag har den! *knäpp*
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
X
Plötsligt från ingenstans svepte tomheten över mig. Vilsen. Orolig. Ensam.
Allt i en enda stor ångestboll.
Jag saknar alla i Berlin. Jag saknar några i Göteborg, men mest som det var innan. Jag saknar min lägenhet. Båda två. Jag saknar enkelheten. Saknar att inte känna stress & oro. Saknar att gilla när det ringer på telefonen. Jag saknar att använda min kalender. Jag saknar... sommaren i Berlin. Open airs. Festandet. Badandet. Alla glada människor som alla lever i nuet. Jag saknar att omslutas i den bubblan som vi alla lever i Berlin, i den där allt är möjligt, om man vill, och där det alltid bara finns idag och inget imorgon.
Jag hoppas att det finns kvar och väntar när jag kommer tillbaka.
För i Göteborg, där hade allt förändrats.
Allt i en enda stor ångestboll.
Jag saknar alla i Berlin. Jag saknar några i Göteborg, men mest som det var innan. Jag saknar min lägenhet. Båda två. Jag saknar enkelheten. Saknar att inte känna stress & oro. Saknar att gilla när det ringer på telefonen. Jag saknar att använda min kalender. Jag saknar... sommaren i Berlin. Open airs. Festandet. Badandet. Alla glada människor som alla lever i nuet. Jag saknar att omslutas i den bubblan som vi alla lever i Berlin, i den där allt är möjligt, om man vill, och där det alltid bara finns idag och inget imorgon.
Jag hoppas att det finns kvar och väntar när jag kommer tillbaka.
För i Göteborg, där hade allt förändrats.
fredag 21 maj 2010
Back till vardagen
Mamma har åkt hem. Lämnade henne på Jamaica igår innan jag tog tåget ut till Long Island igen. Det kändes jobbigt att se henne gå. Jag kände mig typ orolig för henne, som en mamma ska göra för sin dotter.
Det har varit underbart att vara med mamma i flera dagar på Manhattan. Men gud vad vi kan bli irriterade på varann!
Jag saknar henne ändå.
Igår hade E & jag 5 årsdag. Det enda vi gjorde va att skriva det på våra statusar på FB. Det va ju spännande! Kl02:30 ringde jag honom på skype, råkade väcka honom, men vi skypedejtade ändå och sa grattis och tittade på varandra länge.
Idag åkte han till WGT i Leipzig och ska vara där på festivalen och spela på söndag. Hatar att jag inte kan vara där, hatar att missa det. Jag har varit där 3 gånger tror jag. Älskar den festivalen och kan inte FATTA att jag missar det i år alltså. Jag hoppas det går bra för dom och att dom inte super bort sig helt och hållet.
Oj, nu fyller E år också! Det va väldans vad mycket denna veckan. Grattis!
Några bilder jag hittade på mammas kamera från hennes NY-resa. Det är typ bara kort på mig! GÖTTIGT VA?
Det har varit underbart att vara med mamma i flera dagar på Manhattan. Men gud vad vi kan bli irriterade på varann!
Jag saknar henne ändå.
Igår hade E & jag 5 årsdag. Det enda vi gjorde va att skriva det på våra statusar på FB. Det va ju spännande! Kl02:30 ringde jag honom på skype, råkade väcka honom, men vi skypedejtade ändå och sa grattis och tittade på varandra länge.
Idag åkte han till WGT i Leipzig och ska vara där på festivalen och spela på söndag. Hatar att jag inte kan vara där, hatar att missa det. Jag har varit där 3 gånger tror jag. Älskar den festivalen och kan inte FATTA att jag missar det i år alltså. Jag hoppas det går bra för dom och att dom inte super bort sig helt och hållet.
Oj, nu fyller E år också! Det va väldans vad mycket denna veckan. Grattis!
Några bilder jag hittade på mammas kamera från hennes NY-resa. Det är typ bara kort på mig! GÖTTIGT VA?
tisdag 18 maj 2010
Mamma på Manhattan
Måndag kväll kl23:
Nu sitter jag på hotellrum nr 511 på Hotel31 på 31st street/Park avenue. Andra natten här med mamma. Hon åker hem till Gbg på onsdag och ville att vi skulle bo hotell några nätter inne på Manhattan. Vi tog tåget från Long Island igår, kom fram vid Penn station vid kl 14. Gick till hotellet, och fattade innan att hotellrummet skulle vara litet, men inte så litet så att mammas väska inte skulle få plats! Vi gick in och kunde knappt vända på oss samtidigt där inne, men när klaustrofobin lagt sig så va det bara att gilla läget.
Vi gick ut på lunch, och fortsatte att strosa runt. Det blev en mini-shoppingtur och sedan vid middagsdags gick vi in mot Times Square i hopp om att finna något på vägen. Det gjorde vi _inte_, och precis innan vi tänkte att Hard Rock va sista utvägen så hittade vi Blue Fin, en vråldyr restaurang som jag läst om i mammas turistguide. Ok, inte vråldyr, men väldigt fin, känd och enligt mig; Dyr. Vi satt bredvid ett sällskap på 3 pers, varav herren i sällskapet började prata med oss. EN rejäl jänkare va han, från södern, vrålrik om allt han sa stämde. Hus hit och dit, och varit i Europa 53 ggr. Han och hans fru va super trevliga, och bjöd oss på vårat vin. ("Yes" tänkte jag, och slutade små-sippa på vinet). När vi satt där insåg jag att vi satt precis bredvid ingången till ett fint hotell, W heter det. Jag såg finfina bilar köra upp mot ingången och ut ur en stor jeep kom en kvinna som jag känner igen som danslärare i So You Think You Can Dance, som jag har kollat på tuuusen ggr. HON kliver ut. Jag tänkte direkt att det säkert är uttagning, som till Idol, på dett hotellet, ELLER vara slump. Men när det sedan fortsätter välla in fina bilar, och till slut Kat Dee (eller vad hon heter) som är programledare för SYTYCD, så fattade jag att det var hela crewet som skulle dit.
Hur som, satt jag där och försökte håll masken, medan mamma inte hade en aning om vilka människorna som jag blev uppspelt till, var.
Vi gick hemåt, och somnade som stockar kl00.
Idag åkte vi ner till Battery Park, åkte 1 timmas rundtur med båt runt Manhattan, och hade världens trevligaste guide på färden. Det va supermysigt och skit kul. Efter det gick vi uppåt på Broadway och njöt av staden under hela eftermiddagen. Shoppade lite, åt, tjötade, läste om kände grejer runt oss. Vi gick till hotellet via Lexington och jag kände mig lite mer hemma, kändes som när jag bodde med Karolina på 88th street/1st avenue... Så hemtrevligt och mysigt.
Vi satte oss för varsin drink innan vi kom till hotellet och när jag satt där med min öl, såg jag plötsligt någonting läskigt på andra sidan gatan. AMANDA LEPORE! Herregud! Jag sa till mamma att det va en mega-kändis, och hon hojtade om kort, jag hojtade att det va pinsamt, hon gapade nej, jag ner i min väska, fumlar fram kameran, tycker på fel knappt, sätter fingret mot objektivet, tappar den nästan, mamma; hurGårdethurGårdetfickdunågotkortfickdunågtokort? och jag trycker på nånting, som visar sig vara videoinspelning, men trycker ändå på fel så att det inte blir någon inspelning heller. Suckar lite tungt medan mamma säger; spring efter då?
EUHM-NEJ.
Hursom, vi gick hemåt, fixade oss och ut och käkade. Vi gick runt lite på 3rd avenue och letade ställe. Mamma ryckte plötsligt till och viskade i mungipan att vi skulle så in på restaurangen FÖR ATT där sitter ju en jätte-kändis!! Jag tittade men vågade inte ordenligt, men såg ju direkt vem hon menade. Larry David, som skrev SEINFELD med Jerry Seinfeld. Vi satt i säkert 30minuter och försökte diskret snegla mot honom och se och titta på allt han gjorde. Det satte sig två tjejer vid bordet bredvid vårat, som också trodde att dt va han, fattade vi på vad dom pratade om. Dom bestämde sig för att gå fram och be om autograf. Efter att ha försökt läsa deras läppar och kolla deras kroppsspråk mot honom och vice versa, fattade jag att det inte va han. Han va jätte lik, och förde sig precis likadant, men det va inte han. Fick vi reda på när tjejerna kom tillbaka. ATTANS! Hade ju blivit 3:e kändisspanet!
Vi tog oss en drink på en bar i närheten och såg lite av matchen NY Jankees-Boston. Mamma och jag diskuterade reglerna i sporten baseball, och kom ganska snabbt fram till att vi inte har en aning om någon regel, alls. Vi satt med varsin Mohjito i baren och stirrade på plattv:n. En spelare från Bostons lag skulle slå, och missade flera ggr, vilket alla i baren verkade gilla. Plötsligt sätter han den, och skjuter långt som fasen. Mamma utropar ett; "YES" och drar armen i en gest som att hon har fått till det, medan jag tittar på henne och säger;" om vi hejjar på Boston borde vi nog gå till en annan pub, du. Varför gjorde du så??" viskar jag fram. "Jag blev så glad att han äntligen träffade" svarade hon.
Aja. Vi är inte så sportintresserade av oss...
Nu sitter jag på hotellrum nr 511 på Hotel31 på 31st street/Park avenue. Andra natten här med mamma. Hon åker hem till Gbg på onsdag och ville att vi skulle bo hotell några nätter inne på Manhattan. Vi tog tåget från Long Island igår, kom fram vid Penn station vid kl 14. Gick till hotellet, och fattade innan att hotellrummet skulle vara litet, men inte så litet så att mammas väska inte skulle få plats! Vi gick in och kunde knappt vända på oss samtidigt där inne, men när klaustrofobin lagt sig så va det bara att gilla läget.
Vi gick ut på lunch, och fortsatte att strosa runt. Det blev en mini-shoppingtur och sedan vid middagsdags gick vi in mot Times Square i hopp om att finna något på vägen. Det gjorde vi _inte_, och precis innan vi tänkte att Hard Rock va sista utvägen så hittade vi Blue Fin, en vråldyr restaurang som jag läst om i mammas turistguide. Ok, inte vråldyr, men väldigt fin, känd och enligt mig; Dyr. Vi satt bredvid ett sällskap på 3 pers, varav herren i sällskapet började prata med oss. EN rejäl jänkare va han, från södern, vrålrik om allt han sa stämde. Hus hit och dit, och varit i Europa 53 ggr. Han och hans fru va super trevliga, och bjöd oss på vårat vin. ("Yes" tänkte jag, och slutade små-sippa på vinet). När vi satt där insåg jag att vi satt precis bredvid ingången till ett fint hotell, W heter det. Jag såg finfina bilar köra upp mot ingången och ut ur en stor jeep kom en kvinna som jag känner igen som danslärare i So You Think You Can Dance, som jag har kollat på tuuusen ggr. HON kliver ut. Jag tänkte direkt att det säkert är uttagning, som till Idol, på dett hotellet, ELLER vara slump. Men när det sedan fortsätter välla in fina bilar, och till slut Kat Dee (eller vad hon heter) som är programledare för SYTYCD, så fattade jag att det var hela crewet som skulle dit.
Hur som, satt jag där och försökte håll masken, medan mamma inte hade en aning om vilka människorna som jag blev uppspelt till, var.
Vi gick hemåt, och somnade som stockar kl00.
Idag åkte vi ner till Battery Park, åkte 1 timmas rundtur med båt runt Manhattan, och hade världens trevligaste guide på färden. Det va supermysigt och skit kul. Efter det gick vi uppåt på Broadway och njöt av staden under hela eftermiddagen. Shoppade lite, åt, tjötade, läste om kände grejer runt oss. Vi gick till hotellet via Lexington och jag kände mig lite mer hemma, kändes som när jag bodde med Karolina på 88th street/1st avenue... Så hemtrevligt och mysigt.
Vi satte oss för varsin drink innan vi kom till hotellet och när jag satt där med min öl, såg jag plötsligt någonting läskigt på andra sidan gatan. AMANDA LEPORE! Herregud! Jag sa till mamma att det va en mega-kändis, och hon hojtade om kort, jag hojtade att det va pinsamt, hon gapade nej, jag ner i min väska, fumlar fram kameran, tycker på fel knappt, sätter fingret mot objektivet, tappar den nästan, mamma; hurGårdethurGårdetfickdunågotkortfickdunågtokort? och jag trycker på nånting, som visar sig vara videoinspelning, men trycker ändå på fel så att det inte blir någon inspelning heller. Suckar lite tungt medan mamma säger; spring efter då?
EUHM-NEJ.
Hursom, vi gick hemåt, fixade oss och ut och käkade. Vi gick runt lite på 3rd avenue och letade ställe. Mamma ryckte plötsligt till och viskade i mungipan att vi skulle så in på restaurangen FÖR ATT där sitter ju en jätte-kändis!! Jag tittade men vågade inte ordenligt, men såg ju direkt vem hon menade. Larry David, som skrev SEINFELD med Jerry Seinfeld. Vi satt i säkert 30minuter och försökte diskret snegla mot honom och se och titta på allt han gjorde. Det satte sig två tjejer vid bordet bredvid vårat, som också trodde att dt va han, fattade vi på vad dom pratade om. Dom bestämde sig för att gå fram och be om autograf. Efter att ha försökt läsa deras läppar och kolla deras kroppsspråk mot honom och vice versa, fattade jag att det inte va han. Han va jätte lik, och förde sig precis likadant, men det va inte han. Fick vi reda på när tjejerna kom tillbaka. ATTANS! Hade ju blivit 3:e kändisspanet!
Vi tog oss en drink på en bar i närheten och såg lite av matchen NY Jankees-Boston. Mamma och jag diskuterade reglerna i sporten baseball, och kom ganska snabbt fram till att vi inte har en aning om någon regel, alls. Vi satt med varsin Mohjito i baren och stirrade på plattv:n. En spelare från Bostons lag skulle slå, och missade flera ggr, vilket alla i baren verkade gilla. Plötsligt sätter han den, och skjuter långt som fasen. Mamma utropar ett; "YES" och drar armen i en gest som att hon har fått till det, medan jag tittar på henne och säger;" om vi hejjar på Boston borde vi nog gå till en annan pub, du. Varför gjorde du så??" viskar jag fram. "Jag blev så glad att han äntligen träffade" svarade hon.
Aja. Vi är inte så sportintresserade av oss...
lördag 15 maj 2010
Familjemiddagen
I onsdags hade vi lite familjemiddag. Min bror Fredrik hade med sig alla möjliga sorters vrålgoda skaldjur, tonfisk med mera, och vi hade hur mycket vin som helst. Det va en supermysig kväll, alla blev måttligt berusade, vissa mer än andra, men allt va väl som det skulle. Skratt blandades med gråt, kramar, kärlek, lite gnabb och ännu mera _VIN_.
Alla som syns på bilder är alltså min syster Karolina, hennes dotter Amelie & son Adrian, och man Marien (som jag bor hos). Min bror Fredrik, och då deras mamma Maggie, och min mamma. Invecklad familjehistoria... Vi har pappa att tacka att vi alla finns här! Vi skålade för Tomas Lundahl under kvällens gång.
ALLA VÄNNER; det här med att gestikulera fram sina historier är en egenskap som går i Lundahl´s familjen. Bara så att ni vet... det hör liksom till;
Att visa varann kärlek (speciellt efter några glas vin) är också en fin egenskap..
Alla som syns på bilder är alltså min syster Karolina, hennes dotter Amelie & son Adrian, och man Marien (som jag bor hos). Min bror Fredrik, och då deras mamma Maggie, och min mamma. Invecklad familjehistoria... Vi har pappa att tacka att vi alla finns här! Vi skålade för Tomas Lundahl under kvällens gång.
ALLA VÄNNER; det här med att gestikulera fram sina historier är en egenskap som går i Lundahl´s familjen. Bara så att ni vet... det hör liksom till;
Att visa varann kärlek (speciellt efter några glas vin) är också en fin egenskap..
fredag 7 maj 2010
Godmorgon
Igår åkte vi till Starr Boggs och sa hej, fick både kram+puss på kinden av Starr och en "välkommen hem" dunk i ryggen.
Igår köpte jag ett nytt telefonnr, och fick en skit ful mobil på köpet. Motorola! Hatar Motorola, och orkar bara INTE lära mig en ny, så jag skiter i den.
Jag försöker få tag på Christoffer, han och hans syster är och hälsar på i NY, och vi snackade om att ses idag på Manhattan nånstans. Kanske får skjuta upp det tills imorgon, och åka in på förmiddagen och ta en lång lunch, strosa runt på stan och hänga så istället. Börjar känna hur shoppingnerven gör sig påmind, men ska försöka hålla Visakortet i plånboken...
På söndag kommer mamma och stannar i 9 dagar tror jag. Så vi kommer väl åka in och vara inne några dagar antar jag. Ska bli super mysigt.
Nu ska jag göra mig KLAR. Solen skiner redan, och det kommer nog bli en kanon fin dag, igen!
torsdag 6 maj 2010
X
Jag vill ha en Adrian. Har är godast i världen.
Mina dagar kretsar fortfarande mest runt att jag joggar, dricker världens godaste kaffe och hänger med familj.
Imorgon ska jag nog ta morgontåget in till Manhattan och träffa Christoffer, Henri & deras systrar. En hel dag på stan. Ska bli underbart.
Manhattan har en speciell plats i mitt hjärta. Jag känner mig aldrig vilse där. Jag känner alltid tillfredsställelse och lugn. Konstigt egentligen, i en av världens mest högljudda städer och galnaste, och farligaste och så vidare. Där gillar jag att vara.
måndag 3 maj 2010
Amelie&jag
Har nyss kommit hem efter min 5,5km joggingtur. Känns så underbart när man är klar. Halvvägs frågar jag bara mig själv; varför i helvete håller jag på och springer runt här? Jag är ju dödstrött och det här är svettigt, jobbigt, tungt, och jobbigt igen??
Igår kväll köpte jag biljett till E hit. Han kommer den 31:a maj och stannar en vecka, det ska bli supermysigt.
Mamma ringde förut och sa att hon kollade på biljetter till att komma hit på torsdag! Älskar impulsiviteten! Skulle vara supermysigt. Så kan hon & jag åka in till stan ett par-tre dagar och bara vara. Kommer väl antagligen bli tokig på henne, men det gör ingenting. Det är det mammor är till för.
Läser Jessi´s blogg och vill vara i Berlin med henne. Såg kort på Emelie på fb när hon är på bar25, vill vara med där och gunga i discokulträdet, bli askalas och rida på karusellhästen.
Men istället gosar jag runt med den här sköjjarn;
Igår kväll köpte jag biljett till E hit. Han kommer den 31:a maj och stannar en vecka, det ska bli supermysigt.
Mamma ringde förut och sa att hon kollade på biljetter till att komma hit på torsdag! Älskar impulsiviteten! Skulle vara supermysigt. Så kan hon & jag åka in till stan ett par-tre dagar och bara vara. Kommer väl antagligen bli tokig på henne, men det gör ingenting. Det är det mammor är till för.
Läser Jessi´s blogg och vill vara i Berlin med henne. Såg kort på Emelie på fb när hon är på bar25, vill vara med där och gunga i discokulträdet, bli askalas och rida på karusellhästen.
Men istället gosar jag runt med den här sköjjarn;
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)