Helg i Erfurt

Ja. Erfurt? Vart ligger det liksom? Jag vet fortfarande inte.

Det var en festival där i alla fall, och Erik, Johan och Björn skulle spela. Vi åkte dit as tidigt i fredags, efter att ha suttit uppe och druckit sprit till 03-nånting, gick jag upp kl6:30 och så kom en taxi någon timma senare. På tåget med massa packning och skit, så inser vi att vi inte ens har platserna bredvid varandra, och vi åker baklänges. Skit samma, lite segt. Vi hamnade på varsitt gångsäte, i en fyrkant, så jag satt först med ryggen mot min lilla tant jag hade bredvid mig, men kände mig sen så otrevlig att jag vända mig om helt, så jag kunde le mot henne lite ibland. Erik och Björn hade varsin gubbe bredvid sig, Johan som jag en liten tanta, och bakom Johan satt en tant som senare började prata med oss. Hon brevid mig petade mig på armen när jag åt min frukostmacka och pekade ner i en liten pillerburk med två tabletter i och sa på tyska; "Das ist mein Frühstück". Hon berättade att hon har rökt i hela sitt liv och fått lungcancer och måste nu äta tabletter 3 ggr om dagen. Så fortsatte resan, hon petade mig på eller tog tag i min arm varje gång hon ville säga eller berätta något för mig. På tyska självklart. Men väluppfostrad som jag är kurade jag ihop mig lite varje gång hon gjorde det, satte mig lite närmare och tittade på henne intresserat och försökte hänga med. Hon berättade att hon skulle åka och träffa sin släkt som inte sett på 20 år, barn, barnbarn, kusiner och nästkusiner. Hon var så nervös och exalterad. Hon bjöd mig på karameller och log så fint. Då och då berättade hon om ställen som vi åkte igenom, tysk historia. Jag lyssnade, sög på karamellerna och skrattade när hon skrattade. Så söt.
Johans berättade också om vart vi åkte, gubbarna var tysta, och tanten bakom Johan började prata med oss, bjöd på godis och skrattade hela tiden. Log och berättade att hon varit i Sverige och lyssnade på allt vi sa. Hon läste tidningen men jag såg att hon skrattade varje gång vi skrattade. "Underbara ungdomar" såg det ut som att hon tänkte när hon satt och log.

När det var dags att kliva at erbjöd jag mig att hjälpa "min" tant av med väskan. Hon tryckte ner en 10euro sedel i min hand, jag blev så paff, och började bara säga; "Nein, nein, vielen dank, aber nein!" Visste inte vad jag skulle säga. Hon slöt sin hand över min, la andra handen på min kind, såg mig rakt in i ögonen samtidigt som hon log och sa; "Ha en underbar helg och ta hand om dig och dina vänner", fast på tyska då.
Jag har aldrig saknat min farmor så mycket som jag gjorde då. Söta, underbara tanter.

Ah. Resten av helgen... Haha, vad ska jag säga? Tyska synthare är ju bland det mest komiska som finns. Fredagen var otroligt lång, vi bodde hos (ännu en) tysk tant som bjöd på öl och bubbel, och var väldigt knepig och skrattade hela tiden. Killarnas spelning gick bra, men var kl2:30 så då hade många gått hem. Träffade några störtsköna tyskar som bor i Berlin som jag ska träffa nu till helgen. I lördagas kom Universal Poplab ner och spelade på kvällen. Hängde och drack öl med dom innan och efter deras spelning.

Hemresan är ju ett jävla skämt i sig, men orkar inte skriva om den. Johan och Björn hann på SEKUNDEN med bussen till Göteborg, och vi hade från början mer än 2 timmars tillgodo, så ja, tåget stod still och vi blev försenade. Big time. Vi åkte för 37 euro, istället för 240euro, pga en SÅ snäll tågvärdinna, God bless.

Ja. Bra helg. Tror jag. Får se vad som händer framöver. Allt kan förändras, ingen som vet... Men just nu känns det bra. Speciellt när man har en kort skolvecka framför, ledig på fredag, lång klubbhelg, nytt folk, Berlin är helt fantastiskt varmt och man har vänner runt sig... Mmm, BRRRRAAAAAA. (Till E, H & J)

Piss onsdag

Jag måste skriva av mig lite. Jag har haft den värsta dagen på länge. Självklart helt utan speciell anledning, bara en ren fittdag. Vaknade och mådde illa redan då. La ansiktet i handflatorna och suckade tungt. Ville inget annat än att blunda och somna om. Kände redan kl7:30 i morse att den här dagen var skit.
Mådde illa, och åt lite frukost. Slog mig då att jag inte kan minnas när jag åt varm mat senast... Vet att det var klyftpotatis med sås, men that´s it. Lektionerna var bra, men oändligt långa, och under förmiddagen kom tjocka, mörka moln och trängde undan solen. Första gången sen vi flyttade hit. Regnet kom.
Efter skolan var jag vrål hungrig så vi gick till ett asiatiskt ställe precis vid skolan. Jag kände mig skitnöjd med mitt val av rätt och började bli mer och mer spänd på hur ljuvligt det skulle bli att äta.
Servitrisen kommer fram till vårat med och säger; "tslvajhunderthaaascht" (zweihundertacht 208) vilket var min. Det låg massa strimlat kött på min, så jag stirrade på den och på henne och sa att jag hade beställt nr208 som var med Gemüse (grönsaker). Hon svarade snabbt på kinesisk/tyska och jag fattade noll. Det visade sig att Rindercurry var strimlat curry kött, jag trodde bara att det var någon slags curry. Kocken tog fram en pekpinne och slog med den hårt på bild nr208 och på ordet Rindercurry. Jag va så sjukt hungrig och besviken. Jag stirrade ner i bordet och tyckte synd om mig själv. Helt plötsligt kan jag inte hålla inne gråten. Tårarna tränger sig fram och börjar rulla ner längs näsan, ner mot munnen. "Vad är det med mig?" frågar jag Josefin och Erik. "Vad fan gråter jag för?" fortsatte jag. Jag kunde inte känna någon som helst gråt smärta i bröstet eller i magen. Det var som om känslorna inte var kopplade till situationen, utan kroppen grät av sig själv.
Kocken stirrade på mig och tyckte väl att jag var världens mest bortskämda jävla skitunge som sitter och LIPAR för att jag beställde fel. Jag skulle ha köpt något annat om det inte var så att det var mina sista pengar för dagen, och 4,50 euro för en rätt jag inte kan äta har jag inte råd med på min student budget.
Servitrisen kom fram igen och sa på tyska; vi fixar någonting annat till dig, okej? Samma rätt fast med tofu? Jag tittade upp på henne genom håret, och mitt nygråtna, röda ansikte log lite lamt och sa tyst; "ja, danke."
Jag har inte skämts så mycket på jävligt länge. Jag ville bara sjunka genom golvet och aldrig, aldrig mer visa mitt ansikte. Usch. Fy fan vad jag pinsamt det var.

Så har typ dagen fortsatt. Det regnade efter att vi käkat. Vi cyklade hem. Jag har pluggat, tvättat, sprungit och lite så. Innan jag skulle springa bestämde vi att vi skulle ut och äta, (Johan och Björn är ju här nu också, bor i vardagsrummet). Jag skulle bara ut och springa, sen duscha sen skulle vi dra. När jag har duschat och i stort sett är klar i badrummet kommer Erik och knackar och frågar om jag ska med eller inte. Jag säger att jag ska med, ska bara ta på mig kläder.
Johan blir skitsur och bestämmer sig för att gå. Jag blir skitsur för att alla är såna jävla egocentriska fittor, och Erik blir sur och säger att han hamnar i mitten hela tiden. Jag blir skitsur på honom för att han beter sig som jävla fjant som inte kan stå på sig och säga vad HAN tycker eller AGEEERAAAA! Jag blir tokig. En tyst jävla mus som gör precis vad han blir tillsagd. Jag blir tokig! Pallar inte. Så när jag står i underkläder och tar på mig resten går dom. Jag gråter då för tredje gången idag. Jätte länge. I sovrummet, i badrummet framför spegeln, i sängen, i köket, undertiden jag hänger upp tvätt. Ja.
Jag kände att jag ville sticka härifrån, inte vara hemma när dom kommer. Lämna mobilen hemma och inte komma hem på hela natten. Skita fullständigt i om någon bryr sig eller inte. Hoppas på att dom skulle oroa ihjäl sig och att jag kunde peka finger åt dom och be dom dra åt helvete. Istället har jag inte kommit ifrån datorstolen knappt. Jag gick ut nyss och skulle köpa cigg (trots att dags budgeten säger att jag inte får göra det förren imorgon) så tog suget över. Jag drog på mig kläder, tog jämna pengar och gick ner. Det regnar ute, men det kändes skönt. Gick till kiosken och köpte ett paket blåa Gaulouises. Gubben var super trevlig och önskade mig en trevlig kväll. Jag detsamma.
Öppnade paketet och stirrade som vanligt ner i ett nyöppnat paket med endast 17 cigg i. "Jävla Tyskland" muttrar jag. Sträcker ner handen i fickan efter en tändare, och märker att jag givetvis har lämnat den hemma.
Har fortfarande inte rökt någon cigg. Undrar hur länge jag klarar med utan...
Hursomhelst så var jag så jävla sur, är det fortfarande, (och eftersom att det inte finns någon jag kan ringa nu, på en vettig HEMTELEFON så att inte mitt skype samtal ska kosta tusen, no effens mamma, men jag kommer bara börja lipa om jag ringer dig) så får jag skriva av mig här. Jag antar att dom som läser detta ändå är mina vänner, och vet att det är precis så här jag skulle babbla på genom 10 cigaretter och några glas vin om vi satt i mitt kök i Majorna, så därför skiter jag i att jag skriver taskigt om folk jag gillar. NU är jag sur, och NU behöver jag få ur mig DET HÄR.

GAH. Cigg, NU!

Solig tisdag

Jag sitter under duschen. Blundar.
Låter vattnet skölja över mig. Skölja bort all ilska och besvikelse.
Jag är så arg att jag vill slå näven i era ansikten.
Alla är såna jävla idioter, tänker jag. Ingen fattar någonting. Så frustrerad.

Låter vattnet slå på huvudet och rinna ner över hela kroppen. Hela mig från all ångest.
Jag torkar bort alla känslor med handduken, hänger upp den på tork.

Ser på mig själv naken i spegeln. Utan smink. Fräknar i hela ansiktet. Ett ansiktsuttryck som tyder på missnöje och en aning avsky.
Min blick kan jag inte ändra på, inte heller mitt vänstra ögonbryn som lite diskret drar sig uppåt när jag är på det humöret.

Jag ser mig själv. Tvingar kindmusklerna att spännas, och sakta mot gravitationen dra mina mungipor upp i det falskaste leendet ever.
Bara mina kindbulor som spänner. Min blick är lika miserabel som innan. Så här är jag, tänker jag.
Brister ut i ett gapskratt och någon tänker i mitt huvud; "låt dom se dig så".

helgen i korta drag

I fredags kom Johan och Björn hit. Dom har spelning nu på fredag i Erfurt på en synth pop festival som vi ska åka till på fredag, och hem på söndag.
Så nu är mitt vardagsrum en studio. Det är datorer, maskiner och syntar överallt. Det är helt okej, så länge det inte hade legat snus, gamla koppar med kaffe, ölflaskor osv överallt. Märker nu att jag aldrig hade pallat att du med massa killar. SUCK.

Killarna stannade hemma i fredags och sov gott hela natten. Hursomhelst så i fredags cyklade jag hem till Hannah och Josefin och vi förfestade med massa alkohol och 90-tals musik, i alla dess former. Sen cyklade vi till Kreuzberg och Arena för att gå på Schweden party! Musiken var helt grym, lite lite folk kanske, men då fick man mer plats att dansa.
Hade en grym kväll, men "den-där-sista-ölen" hade jag absolut inte behövt. Hannah kände likadant och skitfulla cyklade vi genom Berlin till ett falafel ställe där vi tryckte i oss varsinn. Jag trampade långsamt hemåt med en cigg i ena mungipan. Fåglarna kvittrade, det duggade litegranna och folk här och där var antingen som jag på väg hem, eller till jobbet.
Kom hem vid 6:30-7 tiden och deckade direkt.

I lördags gick Erik & co upp vid 10-nånting och jag vaknade 14:30. Ångesten bubblade upp på en gång och jag fick lite lätt panik över tiden. Gjorde ingenting vettigt på hela dagen, åt 2,50euros pizza och chillade med tjejerna. Vid 23:30 var vi hemma hos mig och förfestade inför en natt på Berghain.
Vi kom dit vid halv fyra tror jag, köade i typ 45minuter, men dansade sen till kl7. Erik och jag kom hem kl8 igår och söndagen var den lamaste dagen jag haft på länge. Unna sig det.

bar25 & Botaniska i måndags

Botaniska trädgården stod vackert i blom. Vi cyklade dit, det tog en och en halv timma(!!!), gick runt, åt picknick. Efter glass somnade vi på gräsmattan i solen och powernapade i 45minuter innan vi cyklade till bar25. Jättefin måndag.

Mittwoch

(Jag känner inte längre någon sorg, säger du tomt.

Distansen mellan kropparna, och den väl befintliga spänningen.

Helt tyst är det.)


Jag undrar ibland om du ser på mig och tänker att jag är söt.
Om du tänker; henne vill jag vara med.

Vad ser du?
Ibland när jag läser dig vill jag stänga igen. Skäms. Vill aldrig mera visa ansiktet. Generad och vill gråta.
Som när man var liten? Blev påkommen med att ha gjort någonting dumt. Helt liten och ensam.
Ser ner i marken. Tårarna tränger sig fram, rullar ner för kinderna och droppar ner på marken. Ser hur bröstet rör sig snabbt, lungorna fylls och töms av luft.

Naken och trasig står man inför rätta
Utslungad till verkligheten
I väntan på världens dom

Resten av helgen

I fredags tvingade jag mig upp ur sängen. Jag hade lovat Emma lite sightseeing i Berlin. Vi tog varsin cykel och trampade ner till Unter den Linden. Vi gick på Brandenburger Tor, tittade på riksdagshuset och gick sedan till den judiska minnes platsen.
Efter det gick vi en vända på Checkpoint Charlie museet, eller vad man nu ska kalla det. Det handlar om muren och allt där kring. Eftersom att det var långhelg så var det smockat med turister överallt, gassande sol och vi hade knappt ätit någonting. Efter vändan där inne (jag var privatguide för Emma och berättade och översatte allt) tog vi cyklarna och mötte upp Erik. Vi käkade för dyr italiensk mat och cyklade sen hem för att powernapa.



Senare på kvällen mötte vi upp tjejerna på Kani Mani och drog senare hem till Andreas på fest. Jag hade fattat fel (igen) och trodde att det var förfest. Vi kom ju iofs dit runt kl2-2:30, men det var lite folk och nästan alla hade gått ut redan. Vi stannade kvar, och sedan kom det två kalas personer, Sigurd och Sara. Dom hade glitter i ansiktet och hade med sig den omtalade "disco whippen", som var med på otaliga foton dom närmaste timmarna. Vi hade sjukt kul och ramlade hem runt kl6 nån gång. Här kommer lite kort, dom värsta på Emma sparar vi till studenten...;)

Emma på besök+skär torsdagen

Ja, oj så mycket som har hänt sedan sist jag skrev. Joanna var ju här, och vi hittade på lite allt möjligt.
Min syster kom hit i onsdags, så hon kom lagom till Påsk! Vi andra hade förberett med att köpa tuschpennor till att måla ägg med, låtsas fåglar att ha på huvudet, mat osv. På skär torsdagen efter skolan möttes vi upp i Mauerpark uppklädda till påskkärringar, med klänningar, fåglar på huvudet, fräknar i ansiktet, påskägg fyllda med godis, kokta att måla, dricka i alla dess former. Sedan blev det påskmiddag hos E, J & H.






När vi ätit oss mätta och belåtna gick vi ut. Vi skulle se Miss Kittin & The Hacker spela på Lido, och Tiga på Weekend. Vi missade Miss Kittin och gick till Magnet club och dansade av oss till pop musik istället. Ville vara säker på att Emma, min 13-åriga lillasyster, skulle komma in. Dom kollade inte leg på henne, men på mig? Väldigt komiskt. Hon var jättefin klädd (mina kläder) och fixat hår, fint sminkad, tack till Emelie.

Vi dansade länge, och runt kl3 va några av oss rätt trötta, så Emma, Erik och kilade hemåt. Emma fick göra lite catwalking på vägen hem. Hon va grymt duktig! She´ll be a model someday!
Vi fjantade och tog kort hela vägen hem.

Ny helg med finbesök

När dagar passerar, nästan obemärkta, är man hemma. Dagar, nätter och veckor flyter in i någon slags enhet och sluter in en i en behaglig ovisshet och likgiltighet i sin vardag. Men det gör mig ingenting.
Solen får på något vis dagarna är smälta ihop.
Tio sekunder passerar och det är blankt i huvudet. Hjärnan mediterar av sig själv. Luften är tjock och varm. Mitt ansikte känns pulserande, speciellt kring ögonen. Svullet av Vår. Fräknarna poppar fram genom min bleka vinter hy, äntligen får dom visa sig igen. Efter månader av obemärkt existens får dom åter skina.
Jag känner mig som ett barn. Slitna jeans, blommig klänning, fräknar i ansiktet, ett grin som min för att kisa mot solen, och lite röd mitt på kinderna av lite för lång tid i solen. Enda som fattas är en rinnande, smältande glass i handen.

---

Det var förut idag. Satt i solen i tre timmar. Sen kom Joanna, min kära Joanna bästis, och hennes Jonas.
Nu är det fredag kväll, och jag ska strax röra på mig. Förfesta lite, sedan till Bang Bang Club som har Death by Pop ikväll, sedan blir det väl någonting annat. Får se vart natten bär av. Hade ju varit skönt att ha en liten lördag i Berlin. Hittills har jag varit för bakfull för att ens veta vad jag heter på lördagar, så kanske blir att vi går hem runt kl03-04 inatt, så hinner vi göra någonting mer än att sova och festa imorgon!
You never know about the Berlin nights.
Peace out!