Jag stirrar blint ut genom fönstret. Möter min spegelbild.
Mascaran markerar ögonen i det suddiga fönstret.
Alldeles rosig om kinder och näsa.
De blanka ögonen som stumt ser tillbaka på mig, är så tomma.
Jag vill bara omfamna den lilla trasiga tjejen i fönstret, som jag inte ens känner igen. Säga allt det där som man ska.
Mörkret bakom bilden av tjejen som jag inte känner, ser så djupt och välkomnande ut.
Ett lugn sveper sig in runt mitt hjärta.
Jag blundar. Låter mörkret omsluta mig i sin enorma kappa.
Trygg. Lugn. Obekymrad sitter jag i sätet resten av resan.
Likgiltigheten inför framtiden är en käft smäll på en sån som jag.
En besvikelse. Ett så stort nedslag att jag skäms nästan gång tjejen i fönstret ser tillbaka på mig. Denna gången säger ögonen allt.
Tom, likgiltig, ensam och oberörd.
söndag 17 oktober 2010
Hemma igen
Jag tog ett flyg hem från Milano. Hem till mina barn.
Efter att jag städat runt i lägenheten, haha, det första jag gör självklart, så dracks det en hel del sekt och lyssnades på musik.
Emelie kom hem mitt i natten från jobbet, och vi dansade på säng, bord och ja, överallt.
Igår, lördag, sov jag nästan hela dagen. Det unnade jag mig.
På kvällen gick Kalle ut och mötte upp Emelie. Jag stannade hemma och somnade till serier på datorn. Nu ska jag dricka mera kaffe, och gissa vad? -PLUGGA! Yes, på en söndag. Life´s good. Jag har missat massor på min Europatrip med pappa, så nu är det bara att ta igen.
tisdag 12 oktober 2010
PRAG/PRAHA
Pappa. En bil. Europas vägar. Och jag.
Jag har rymt från Berlin. Behövde nånting. Behöver nånting. Som jag antar att jag tror jag hittar någon annanstans.
Det är jätte härligt. Europa är verkligen helt fantastiskt vackert.
Vi satte av från Berlin, med Vera. Vera är pappas GPS. Fråga inte varför han valt just det namnet, men det är i alla fall så hon heter, och vi skriker på henne hela tiden.
Vi åkte i varje fall mot Prag, och kom fram dit påsen eftermiddag. På vägen dit insåg jag att jag inte ens har med mig mitt pass. Vet inte hur jag tänkte där riktigt... Än så länge har det gått bra.
Efter Prag tog vi fart mot Wien. Vi hamnade i Tulln, en liten skit stad en bit därifrån, efter några timmar på små vägar runt om i Tjeckien. Men det är det som är charmen, när man inte har bråttom nånstans, att se dom där små konstiga byarna som folk aldrig ser.
torsdag 7 oktober 2010
Musiken
Flera gånger i veckan tänker jag på att jag vill skicka en låt till dig. Skicka minnet som jag har till just den låten. Som ett soundstrack of our life. Det finns så många fina.
Jag tänker på en playlist du gjorde. Som vi lyssnade på. Det var vi. Våra låtar.
Den där gången som du satte på en låt på datorn och sa att den skulle du spela för mig när vi gifter oss.
Låtarna i ditt rum när vi kysstes första gången.
Alla konserter vi varit på och den låten som vi gillar bäst tillsammans kommer, fingrarna slingrar sig runt varandra, scenljuset slår ditt ansikte, dina ögon glittrar mot mig och ditt leende säger allt.
När du sätter in en hörlur från din ipod i mitt ena öra, andra i ditt, mitt i natten på bussen hem.
Dom där låtarna. Som är vi. Och som aldrig kommer vara något annat.
Dom vill jag skicka till dig. Varje dag.
Men det gör jag inte.
Istället lyssnar jag sönder, plågar mig själv. Tvingar bort dig ur dom och försöker få dom att bli någonting annat.
Jag tänker på en playlist du gjorde. Som vi lyssnade på. Det var vi. Våra låtar.
Den där gången som du satte på en låt på datorn och sa att den skulle du spela för mig när vi gifter oss.
Låtarna i ditt rum när vi kysstes första gången.
Alla konserter vi varit på och den låten som vi gillar bäst tillsammans kommer, fingrarna slingrar sig runt varandra, scenljuset slår ditt ansikte, dina ögon glittrar mot mig och ditt leende säger allt.
När du sätter in en hörlur från din ipod i mitt ena öra, andra i ditt, mitt i natten på bussen hem.
Dom där låtarna. Som är vi. Och som aldrig kommer vara något annat.
Dom vill jag skicka till dig. Varje dag.
Men det gör jag inte.
Istället lyssnar jag sönder, plågar mig själv. Tvingar bort dig ur dom och försöker få dom att bli någonting annat.
onsdag 6 oktober 2010
Hösten, igen
Nu faller löven
Jag tror att jag faller med dom
Genom höstsolens strålar skymtar jag mörkret
De mörka molnen ser jag lika tunga, trots den skinande fasaden
De är så nära att jag kan ta på dom utan att behöva sträcka mig
Ibland kommer jag på mig själv med att inte vara medveten om min existens
Vart jag är
Vad jag gör
Blir nästan på körd av verkligheten som kommer körandes på gatan
Men bryr mig lika lite om det
Jag tror att jag faller med dom
Genom höstsolens strålar skymtar jag mörkret
De mörka molnen ser jag lika tunga, trots den skinande fasaden
De är så nära att jag kan ta på dom utan att behöva sträcka mig
Ibland kommer jag på mig själv med att inte vara medveten om min existens
Vart jag är
Vad jag gör
Blir nästan på körd av verkligheten som kommer körandes på gatan
Men bryr mig lika lite om det
MÅNDAG
HÄNG HOS JESSI



Åkte hem till Jessi runt lunch, för att bli bjuden på kaffe och kanelbullar av den stackars flickan. På toaletten blev jag förvånad över dom 8 tandborstarna som fanns, med tanke på dom tre töser som bor där. Tyckte att jag börjar se gammal ut.
Vi åt lite lösgodis, pratade om livet och massa skit till kl16 när hon skulle börja jobba. Då åkte jag in till Mitte och mötte upp Emelie.
EMELIE & JOSEFIN HÄNG





Vi gick till ett lunchställe som jag va på med Jc, Tim & Kalle för några veckor sen. Supergod sallad, och sen unnade vi oss världens största bakverk. Vi orkade inte ens äta upp hälften, men tog med resterna hem för att senare på kvällen, ihop med rödvin och film, proppa i oss dom.
Åkte hem till Jessi runt lunch, för att bli bjuden på kaffe och kanelbullar av den stackars flickan. På toaletten blev jag förvånad över dom 8 tandborstarna som fanns, med tanke på dom tre töser som bor där. Tyckte att jag börjar se gammal ut.
Vi åt lite lösgodis, pratade om livet och massa skit till kl16 när hon skulle börja jobba. Då åkte jag in till Mitte och mötte upp Emelie.
EMELIE & JOSEFIN HÄNG
Vi gick till ett lunchställe som jag va på med Jc, Tim & Kalle för några veckor sen. Supergod sallad, och sen unnade vi oss världens största bakverk. Vi orkade inte ens äta upp hälften, men tog med resterna hem för att senare på kvällen, ihop med rödvin och film, proppa i oss dom.
lördag 2 oktober 2010
WEEKDAY&WHITE TRASH
TORSDAG

tröttis & snusis


I torsdag vaknade jag med lite smått panik, och skulle börja på min tenta. Det gick bra, pluggade på helt OK hela dagen.
På kvällen åkte vi in till stan, och gick på Weekday fst, vilket för övrigt är preciiiis som i Sverige, ända skillnaden är att det finns hur mycket dricka som helst, det är inte vrålknökat, utan man kan faktiskt röra på sig, samt mat! Där va vi, struntade i efterfesten på Villa och gick hem och sov i stället.
FREDAG

Det är tydligen coolt att röka





Igår, efter timmars pluggande (jag på café och Kalle hemma), så bestämde jag att vi skulle unna oss en liten mini utgång. Emelie fixade lista och bord åt oss på White Trash, så vid 22:30 stod vi redo, och beställde en kanna på 1,5 liter vodka/lemonade. Efter det gick vi till Bergstübl och träffade Elin, och Andreas spelade skivor. Sen frös vi nästan ihjäl på väg hem, så det blir en kortsträcka med taxi. Vi myste ner oss i min stora säng, tänkte på stackars Emelie som slavade på White Trash, och somnade till Beyoncé´s Halo.
tröttis & snusis
I torsdag vaknade jag med lite smått panik, och skulle börja på min tenta. Det gick bra, pluggade på helt OK hela dagen.
På kvällen åkte vi in till stan, och gick på Weekday fst, vilket för övrigt är preciiiis som i Sverige, ända skillnaden är att det finns hur mycket dricka som helst, det är inte vrålknökat, utan man kan faktiskt röra på sig, samt mat! Där va vi, struntade i efterfesten på Villa och gick hem och sov i stället.
FREDAG
Det är tydligen coolt att röka
Igår, efter timmars pluggande (jag på café och Kalle hemma), så bestämde jag att vi skulle unna oss en liten mini utgång. Emelie fixade lista och bord åt oss på White Trash, så vid 22:30 stod vi redo, och beställde en kanna på 1,5 liter vodka/lemonade. Efter det gick vi till Bergstübl och träffade Elin, och Andreas spelade skivor. Sen frös vi nästan ihjäl på väg hem, så det blir en kortsträcka med taxi. Vi myste ner oss i min stora säng, tänkte på stackars Emelie som slavade på White Trash, och somnade till Beyoncé´s Halo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)