X

Jag är inne i någon slags svacka. Jag har inte energi att göra någonting. Jag stressar över allt jag gör och måste göra. Och stressar över allt jag inte hunnit med. Somnar som en stock. Sover tungt. Vaknar som ett vrak. Är ledsen, känner mig ensam och skitkass på allt jag inte hunnit med att göra. Vill sova hela tiden, eller helst bara ligga på soffan. Tvingar mig själv till gymmet och joggingspåret, den enda terapi jag känner till som hjälper. Joggar och tycker att det känns skit. Är på gymmet och har tråkigt. Idag provade jag på "Flytande Yoga". Det hjälpte lite grann för stunden men under avslappningen ville jag helst gråta.

Sean och jag går om varandra på skype hela tiden, varje dag. Medan han försöker ringa mig på mobilen när han kör bil mellan ett deltidsjobb, till sin praktikplats, till sitt andra deltidsjobb till skolan, ligger jag på sängen och somnar av utmattning till hans trygga röst. Jag fantiserar att han är här och håller om mig, medan jag i själva verket är 9 timmars tidsskillnad och tusentals mil ifrån varandra. Och jag är helt ensam under dubbla täcken och fryser. Inte konstigt att man blir deprimerad. 

Veckan har gått alldeles för fort. Hela sommaren har jag velat att veckorna ska rulla förbi. Nu har jag skola att syssla med, och den här veckan som skulle vara produktiv har varit lika dimmig som jag. Jag har varit ute på fika med fina vänner som får en att må bättre. Haft mysiga stunder hemma med familj och vänner. Men hela tiden känns det som att det ligger en hinna mellan mig och omvärlden. Jag orkar inte riktigt förstöra hinnan, för jag är inte säker på om jag gillar vad som kommer att komma ut. 

Förutom yoga så står endast ett par enkla saker på dagens agenda. Sean sa att jag skulle sätta upp ett par enkla mål som jag ska avklara idag. Och dom är snart avklarade. Sen blir dagens terapi nummer 2 i mänsklig form: Iggy.