I söndags åkte vi tillbaka till Ålesund, och samma hotell Brosundet. Igen, fantastiskt mysigt hotell. Rekommenderar det varmt. Vi såg på Searching for Sugarman som jag fortfarande inte hade sett, vilket är lite sjukt. Vi gjorde oss i ordning och gick ut för att käka vår sista middag ihop, på en väldigt lång tid. Tyvärr va allt värt stängt på söndagar så vi åt en riktigt kass middag på Egon´s, någon slags hotellkedja-restaurang. Riktigt kass mat och man fick beställa själv i baren osv... BLÄ.
Hela dagen var sjukt känsloladdad och jobbig. Och till slut blev det måndag och vi va tvungna att gå upp tidigt efter väldigt få timmars sömn för att släppa av Sean vid flygplatsen. Så många gånger nu om jag vinkat och pussat av. Vänder ryggen mot honom och börjar gråta medans jag går mot utgången. Försöker att inte gråta, för jag lovat att inte gråta. Vänder mig om med röda ögon mot det finaste jag har som ler tillbaka och vinkar. Hur många gånger nu som jag gått ut och satt mig i bilen och ber om ett filmmoment. Att Sean ska bestämma sig för att stanna. Lämna kön till säkerhetskontrollen för att bara "Fuck it", och komma in i bilen till mig och torka mina tårar med sina fina händer.
Må hända att mycket i och runt vår relation är för bra för att vara sant, och likt en töntig romantisk film. Men ett sådant ögonblick har inte skett. Så ännu en gång kör jag ifrån en flygplats. Ensam i bilen med gråten i halsen. Ovetande om när jag får en kram nästa gång.
Nu har ju Sean redan åkt, för flera dagar sen. Men innan han stack så tog vi en hel dag vid Briksdalsbreen. En helt fantastisk eftermiddag och utflykt till glaciären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget