Terapi

I söndags fick jag nog. Mitt behov av att andas luften ute vid sommarhuset blev för stor och på eftermiddagen lyckades jag övertala mamma i att åka dit med mig. Vi körde vid kl16 och var framme vid 18. Vi gick direkt ut på en kvällspromenad. Från skogen kom en älg ut, mitt på stigen. Jag har aldrig sett en vild älg på så nära håll. Vi tystnade och luften stod helt stilla. Vilket jävla djur, tänkte jag. Så stor! Så farlig. Vi fortsatte vår promenad. Vi stannade i två dagar. Jag pluggade, tränade, låg på den fantastiska nya soffan som kostade skjortan, men är gudomlig. Vi gav oss ut på svampjakt. Insåg efter 1½ timma att ingen av oss har tålamod för sån skit, så vi fick dra hem igen. Utan svamp, men med fina glasflaskor som jag grävde upp ur marken i skogen. Det var som om någon bara hade dumpat ett helt liv där ute för en herrans massa år sedan. Porslin, bildäck, hinkar och annat bråte bara stack upp ur jorden. De hade blivit naturligt begravda och en del av marken. Tills jag drog upp dom och tog hem dom. Hur som helst så va dagarna gudomliga och det var skönt att lämna stan. Blev bjuden på mysig tjejmiddag hos Jenny på tisdagskvällen och vi fånade loss med Ejan & Emmeli och spelade in mimvideos med Spice Girls. Precis som när vi va små. I onsdags kom Elvira över på middag, och igår hade vi familjemiddag. Idag åkte Adam och jag till Barcelona. Ingen har en biljett hem.

X

Jag är inne i någon slags svacka. Jag har inte energi att göra någonting. Jag stressar över allt jag gör och måste göra. Och stressar över allt jag inte hunnit med. Somnar som en stock. Sover tungt. Vaknar som ett vrak. Är ledsen, känner mig ensam och skitkass på allt jag inte hunnit med att göra. Vill sova hela tiden, eller helst bara ligga på soffan. Tvingar mig själv till gymmet och joggingspåret, den enda terapi jag känner till som hjälper. Joggar och tycker att det känns skit. Är på gymmet och har tråkigt. Idag provade jag på "Flytande Yoga". Det hjälpte lite grann för stunden men under avslappningen ville jag helst gråta.

Sean och jag går om varandra på skype hela tiden, varje dag. Medan han försöker ringa mig på mobilen när han kör bil mellan ett deltidsjobb, till sin praktikplats, till sitt andra deltidsjobb till skolan, ligger jag på sängen och somnar av utmattning till hans trygga röst. Jag fantiserar att han är här och håller om mig, medan jag i själva verket är 9 timmars tidsskillnad och tusentals mil ifrån varandra. Och jag är helt ensam under dubbla täcken och fryser. Inte konstigt att man blir deprimerad. 

Veckan har gått alldeles för fort. Hela sommaren har jag velat att veckorna ska rulla förbi. Nu har jag skola att syssla med, och den här veckan som skulle vara produktiv har varit lika dimmig som jag. Jag har varit ute på fika med fina vänner som får en att må bättre. Haft mysiga stunder hemma med familj och vänner. Men hela tiden känns det som att det ligger en hinna mellan mig och omvärlden. Jag orkar inte riktigt förstöra hinnan, för jag är inte säker på om jag gillar vad som kommer att komma ut. 

Förutom yoga så står endast ett par enkla saker på dagens agenda. Sean sa att jag skulle sätta upp ett par enkla mål som jag ska avklara idag. Och dom är snart avklarade. Sen blir dagens terapi nummer 2 i mänsklig form: Iggy.  

Fin vecka

I torsdags delade jag en väldigt trevlig lunch och eftermiddag med Evelina. Vi åt fisksoppa på Pustervik och unnade oss lite bubbel. Vi kollade lite på Myrorna, jag provade en gammal brudklänning som luktade svett och en hippieklänning som var för stor. Vi köpte med oss fika och satt uppe vid Skansenskrona i solen. Jag hade skoskavet från helvetet, nya Dr. M´s såklart, och haltade hem med blodiga hälar. Daniella kom förbi på kaffe eftersom jag inte kunde röra mig mer. Väldigt fin dag!

I fredags kom Sessili hem till mig och vi lagade sjukt god mat ihop! Det blev riktigt bra, vi drack vin, tjötade skit och hade en astrevlig och ganska tidig kväll. När hon cyklade hem skulle jag lägga mig, men då kom min mamma hem med ett par som hon varit ute med hela eftermiddagen och kvällen. De hade käkat på Barabicu och druckit vin på Champagnebaren  Så, hem kom dom och det slutade med att jag kom i säng kl03 istället för 23. Igår va jag sjukt sliten och unnade mig att ligga på soffan hela dagen tills det var dags att baka en kaka och hämta upp Daniella & Joakim för att i sin tur gå hem till Mai och fira hennes födelsedag! Det blev en sjukt bra kväll, massa god mat i härligt sällskap och sen Locus, Yaki-Da och efterfest till 07 i morse. Precis som det ska va. Idag blir ytterligare en slappdag, för att nästa vecka ta nya tag och vara sjukt produktiv!

Göteborg igen då

Nu har jag varit tillbaka i Göteborg sen i söndagskväll. Av någon outgrundlig anledning så är jag HELT slut varje morgon. Jag somnar innan 00 och går vi upp vid 8 men är som i en koma. Funderar på om min kropp tar igen lite sömn från i somras eller vad som händer. 

Sen jag kom hem har jag fått träffa en hel del fina gamla vänner och ett par stycken nya bekantskaper. I måndags kom Elvira hem till mig på morgonen och åt frukost innan vi började på en ärendedag tillsammans. Vi åt lunch med Anna och henne lilla nyss födda Kosmo i Haga. Lika söt som de andra barnen såklart! Redan på måndagskvällen fick jag träffa en till nyfödd-ing, nämligen Sannas och Lucas Leonie. Så sjukt söt och med i blicken hela tiden. Vi åt middag ihop och hade en väldigt trevlig kväll. 

I tisdags drog mamma och jag till Skatås. Jag har verkligen längtat dit till skogen och gruset att jogga på. Kändes väldigt fint att vara tillbaka där. Jag försökte uppdatera mig i skolan vilket är lite svårt. Dels på grund av en rätt komplicerad hemsida, för att vara distanskurs. Och dels för att alla böcker som jag behöver, kan jag låna först om 1-2 veckor. I ALLA FALL, så hände jag lite på Café Marmelad där Elvira nu jobbar. Träffade Sessili, Mina & massa folk. 

Igår drog jag till Skatås igen men sprang nästan en mil. Fick sjukt ont i ena benet av någon anledning... Mötte upp med Elvira och följde med henne till Marmelad. Igen. Men stannade på Adéles Under på vägen och snackade med Emmeli ett tag och uppdaterade till ett nytt raffset. Kan ju alltid behövas. Jag hade en väldigt lam onlinechatt med klassen, om tydligen var flexibel så t var i stort sett bara jag där. Inte ens läraren var närvarande, haha. På kvällen gick Emma, mamma och jag till Dubbel Dubbel och käkade. Fantastiskt gott som vanligt!

Nu är det dags att ta itu med den här dagen! Ska ta lunch med Evelina och träffa Daniella lite senare! Pepp!

Bye Norway!

Mamma kom och hämtade mig. Äntligen! Asså inte att jag haft det dåligt i Norge, men shit vad jag har längtat hem till Göteborg! Som aldrig innan! Jag insåg att jag aldrig bott på ett mindre ställe än Göteborg, vilket har en halvmiljon invånare. Jag har alltid flytt till en ort med fler invånare, mer att utforska, mer att se. Men Stryn kommun har 7000, och byn Stryn endast 2000. Det är en rätt enorm förändring... Men den har varit nyttig och intressant. Det rä absolut dags för förändring dock... Nu är jag tillbaka i lägenheten där Sean & jag bodde. Inte för så länge till, jag sticker tillbaka till Berlin om några veckor, vilket känns så himla skönt. Jag längtar tillbaka till Berlin så enormt mycket! Det har gått ett år sen jag flyttade därifrån för att bo i Göteborg mer Sean.. Herre Gud! Det är helt sjukt! Jag har ju hälsat på sen dess, men jag saknar Berlin så att det gör ont. Ska bli sjukt najs att komma tillbaka hem

Hej då Sean

I söndags åkte vi tillbaka till Ålesund, och samma hotell Brosundet. Igen, fantastiskt mysigt hotell. Rekommenderar det varmt. Vi såg på Searching for Sugarman som jag fortfarande inte hade sett, vilket är lite sjukt. Vi gjorde oss i ordning och gick ut för att käka vår sista middag ihop, på en väldigt lång tid. Tyvärr va allt värt stängt på söndagar så vi åt en riktigt kass middag på Egon´s, någon slags hotellkedja-restaurang. Riktigt kass mat och man fick beställa själv i baren osv... BLÄ. 

Hela dagen var sjukt känsloladdad och jobbig. Och till slut blev det måndag och vi va tvungna att gå upp tidigt efter väldigt få timmars sömn för att släppa av Sean vid flygplatsen. Så många gånger nu om jag vinkat och pussat av. Vänder ryggen mot honom och börjar gråta medans jag går mot utgången. Försöker att inte gråta, för jag lovat att inte gråta.  Vänder mig om med röda ögon mot det finaste jag har som ler tillbaka och vinkar. Hur många gånger nu som jag gått ut och satt mig i bilen och ber om ett filmmoment. Att Sean ska bestämma sig för att stanna. Lämna kön till säkerhetskontrollen för att bara "Fuck it", och komma in i bilen till mig och torka mina tårar med sina fina händer. 

Må hända att mycket i och runt vår relation är för bra för att vara sant, och likt en töntig romantisk film. Men ett sådant ögonblick har inte skett. Så ännu en gång kör jag ifrån en flygplats. Ensam i bilen med gråten i halsen. Ovetande om när jag får en kram nästa gång. 

 

Nu har ju Sean redan åkt, för flera dagar sen. Men innan han stack så tog vi en hel dag vid Briksdalsbreen. En helt fantastisk eftermiddag och utflykt till glaciären. 

Sean i Geiranger

Vi har minst sagt haft en fullspäckad vecka. Hittat på saker varje dag, åkt på utflykter och mest varit sjukt glada att få spendera tid med tillsammans. I tordags stack vi på en heldagsutflykt till Geiranger. Vi gjorde många stopp på vägen, hikade runt i bergen och hittade fantastiska platser som för en stund fick bli våra. Vi åt jättegod lunch och drack jättegott kaffe och bara njöt innan det var dags att åka hem. Det var betydligt annorlunda att se Geiranger utan tusentals turister, som det var sist jag var där. 

Naturen här är verkligen utan dess like. Man förförs in i någon slags glömska. Samhälle, politik, krig och all byråkrati har liksom ingen mening här. Det är otroligt befriande.