Jag slängs runt på ett pariserhjul som bara går snabbare och snabbare. Krampaktigt kämpar jag att hålla mig fast vid nånting som förut var en av korgarna på helveteshjulet men som nu bara är en liten gunga. Jag hänger på mage över gungan och när jag öppnar ögonen slänger gungan runt i svängen högst upp på hjulet och jag flyger fritt fall innan linorna som håller fast gungan sträcks ut på helspänn. Jag ser min pappa gå nere på gatan under mig och jag försöker ropa på honom så att han kan stoppa maskineriet och rädda mig. Men han hör mig inte för jag flyger förbi med en sån väldig fart. Jag blundar för att slippa se marken komma närmare och närmare. Plötsligt sitter jag i en bil med pappa och Sean. Sean visar pappa en tatuering han precis gjort men inte berättat för mig om. Jag tittar inte på tatueringen utan hör bara S berätta om att det inte gjorde ont för att hon som gjorde den var så lätt och stadig på handen. Jag biter ihop för att inte låter gråten komma fram.
Vaknar. Det är dags att inte låta vardagens stress och måsten ta över mig. Nu.
Misstänker att det är en salig blandning av litteratur jag matar i mig som gärna hjälper till drömmarna att spinna snabbare på ett hjul som jag inte kan kontrollera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget