Idag har jag varit den lyckligaste kvinnan i världen i två år. Åtminstone varit Seans fru i två år. Inte kunde jag i mitt liv drömma om att jag två år efter att vi gift oss skulle behöva vakna ensam i en säng, och inte ha fått hålla om honom på fyra månader. Inte heller kunde jag drömma om att jag skulle kunna sakna någon så otroligt mycket, eller att jag skulle vara så lyckligt lottad. Men det är jag tydligen!
Vaknade idag efter en första natt i vår lilla lägenhet. Kl 4:33 väcktes jag av att jag låg och svalde blod, vilket inte var den mest bekväma väckningen. Näsblod som vanligt. Låg och vred mig och vaknade senare men lite feber. Ensam i vår säng. Kändes väldigt tråkigt. Jag har sysselsatt mig hela dagen med att pyssla i lägenheten. Rama om, rama in, spika upp, hänga upp. Jag köpte flygbiljetter som ska ta oss till varmare breddgrader om redan en månad. Jag köpte en låda med vin till mamma med små lappar med olika "tack". "Tack för lånet!" "Tack för att du alltid ställer upp!" och så vidare.
Synd att ingen nappade på min efterlysning på facebook idag där jag på allvar bad om umgänge. Nu känns det bittert!
SEAN KOM HIT NU! CHAMPAGNEN LIGGER PÅ KYLNING OCH ÄR DESSUTOM DET ENDA SOM FINNS I KYLEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget