Kan man inte bara sätta ett plåster över ett hjärta?
Ett lock över skithålet som jag behandlar mig själv som?
Jag längtar till att inte vara en halv sekund ifrån gråt.
Ett ärligt skratt. En riktig känsla som inte är tomhet.
En MINUT. Utan att tänka på dig.
Det måste komma snart nu. För snart ger jag upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget