Att hänga med Elvira & Iggy är något av det bästa jag vet. Dels för att Elvira är en av mina bästa vänner, och dels för att hänget alltid innefattar promenader, kaffe, fika, och att jag får låtsas att jag äter upp Iggy. Och den minen hon ger mig. Ler men skrattar inte, och håller ena fingret i munnen och ser förväntansfull ut, samtidigt som hon nog tycker att jag är lite knäpp.
Jag får alltid prata om vad jag vill och hur mycket jag vill med Elvira. Hon kanske inte gillar det, men hon säger i alla fall inte till mig att sluta. Jag får skit bra råd, och när jag gnäller över livet och dess djävligheter, som här på fikan, så funderar alltid Elvira, tar en liten paus och ger Iggy något att äta, och sen får jag ett gott råd.
Iggy däremot skriker till skit högt när jag tjatar för mycket. Då är det dags att byta samtalsämne.
Jag ser på min fina vän, och vad hon blivit genom att ha blivit mamma. Allting har blivit precis så som det skulle. Så rätt. Och ser jag något som jag också vill ha. Något litet och fint att värna om, hålla tryggt och guida bäst man kan genom livet.
Dom är förmodligen det bästa som hänt varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
som tänkte något efter detta inlägget