Hemma i Berlin

Jag har världens finaste rumskamrater. <3

Elvira & Iggy

Att hänga med Elvira & Iggy är något av det bästa jag vet. Dels för att Elvira är en av mina bästa vänner, och dels för att hänget alltid innefattar promenader, kaffe, fika, och att jag får låtsas att jag äter upp Iggy. Och den minen hon ger mig. Ler men skrattar inte, och håller ena fingret i munnen och ser förväntansfull ut, samtidigt som hon nog tycker att jag är lite knäpp.
Jag får alltid prata om vad jag vill och hur mycket jag vill med Elvira. Hon kanske inte gillar det, men hon säger i alla fall inte till mig att sluta. Jag får skit bra råd, och när jag gnäller över livet och dess djävligheter, som här på fikan, så funderar alltid Elvira, tar en liten paus och ger Iggy något att äta, och sen får jag ett gott råd.
Iggy däremot skriker till skit högt när jag tjatar för mycket. Då är det dags att byta samtalsämne.

Jag ser på min fina vän, och vad hon blivit genom att ha blivit mamma. Allting har blivit precis så som det skulle. Så rätt. Och ser jag något som jag också vill ha. Något litet och fint att värna om, hålla tryggt och guida bäst man kan genom livet.


Dom är förmodligen det bästa som hänt varandra.

Hejdå Göteborg

Den här resan blev ju inte riktigt som jag tänkt mig.
Jag hade ETT, ETT mission på den här resan. Men det gick inte som jag hade tänkt mig.

X

Kan man inte bara sätta ett plåster över ett hjärta?
Ett lock över skithålet som jag behandlar mig själv som?
Jag längtar till att inte vara en halv sekund ifrån gråt.
Ett ärligt skratt. En riktig känsla som inte är tomhet.
En MINUT. Utan att tänka på dig.

Det måste komma snart nu. För snart ger jag upp.

Göteborg kort inte foton

1. Morgonen efter 4 timmars sömn, efter att vi varit ute på bögklubb, så väg till flygplatsen. Knallröda läppar pga vätskebrist tror jag. 2. På flyget mådde jag otroligt illa, men koncentrerade mig på molnen. 3. Valvaka. 4. Demonstration mot rasism. 5. Kvällsmat hos mamma. 6. Kvällsmys. 7 & 8. När man inte har kompisar i närheten, får man rådfråga om kläder via skype.

Val, plugg, bakfylla, lägenhet, bli blondare. Det är typ det jag har gjort. Och cyklat! Ändå känns det som att jag varit här hur länge som helst. Har massa saker kvar att göra, och måste antagligen stanna ett par-tre dagar till. Förstår inte hur det kunde bli så egentligen.

Gbg

Ska till Göteborg imorgon och tycker bara att det känns jobbigt. Har ingen anledning att åka dit alls, och tycker mest att det hela känns som en stor ångestbubbla.
Men sen ser jag min familj på skype som gråter när jag gråter och dom säger till mig att komma dit och vara med dom och ha det fint. Då, då vill jag åka. Men jag stannar nog inte lika länge som förut va planerat.
Känns bara jobbigt.

Nä, nu ska mina roomies ta ut mig på ett par drinkar och kanske en dans på gayklubb! RYCKA UPP SIG VA DET JA!

Tuffing

Så här cool och tuff såg jag ut igår när vi bakis och jävliga gick på vår dagliga långpromenad, Kalle & jag. TUFF VA? (och nej, inte en käftsmäll, eller öppen&korkad-mun-min, utan någon konstig tunga-under-överläppen-min...)

För övrigt så va vi på Golden Gate i typ 1½ timma i torsdags, Berghain 1½ timma i fredags, och igår/inatt/imorse 5 timmar på Picknick. Klart fin långhelg.
Nu väntar vi på ett på gäster, vi ska dricka lite vin och eventuellt käka någonting här i krokarna. Restaurangerna knös här på gatorna, så det blir inte svårt att hitta något.
Skippar antagligen Bar25´s avslutningsfest i brist på energi (till att stå i kö i 3 timmar).

WEBCAM

Från dom senaste dagarna. Första i mitt rum, andra under någon skypekonverastion, tredja första dagen i "skolan", online, knästrumpor och allt! Och dom sista alldeles nyss när jag tog kort oh drack gin/tonic istället för tt hjälpa till med maten.

X

Jag försvinner bort i någon slags låtsas-glömskan.
Det känns bra och allt är så fint.
Sen ser jag gammalt fint.
Bilder. Känslor. Stunder.
Och tanken & känslan av att detta aldrig kommer tillbaka rörs upp i en häxblandning av ångest, sorg, hat, tomhet och framtidslöst.

När blir det bra egentligen?
Jag känner mig så ensam. Och jag ser till att inte känna någonting alls.
Jag förstör mig själv inifrån och ut, och jag bryr mig inte ett skit.

Underbar dag

Första helt bra dagen på länge var idag.
Jag gick upp 8:20, duschade och fixade frukost. Drack te och kollade igenom mina anteckingar en sista gång innan vår skolchatt började kl10. Ja, varje onsdag 10-12 chattar vi i klassen online, där vi ska svara på uppgifter vi fått veckan innan, samt att vi kan fråga läraren och varandra saker.
Jag svarade skit snabbt på nästan alla frågor, och var den enda som fick kommentarer som "bra josefin", "poäng til josefin" osv. Sjukt nöjd! Vi kommer inte få nästa veckas sidor & uppgifter förrän i natt, så istället för att lista ut det, så gjorde jag mig klar och bestämde mig för en ledig eftermiddag.
Karl och jag tog oss ner och mötte upp JC & Tim och gick och käkade den bästa lunchen jag sett på länge. Hej jag och tre fantastiska bögar! Vi unnade oss varsitt glas vitt eller öl, och sjukt god mat.
Sen promenerade vi ner till Spree och satt i parken och drack vin med Stephanie och två till jag inte minns namnet på.
Efter lite Afternoon Delight, så åkte vi till Ikea, mötte upp Emelie och hennes underbara klasskamrat som hade en stor skåpbil, och vi köpte ett par sängramar och massa god, svensk mat!
Nu sitter vi här hemma. Har fixat iordning våra rum, druckit prosecco och ätit lite godis från Ikea, och livet är i allmänhet bra.

Kollade igenom min kamera, och insåg att jag inte fotat någonting alls på länge. Kan ju lägga till att jag inte haft någon som helst jävla lust att ta kort på mig själv på fester och klubbar, när jag bara är ute för att inte vara hemma. Inte så kul.

Erik va och hälsade på. Vi hade kul, et va en bra helg.
Sen är det kort från Kalles och min första middag i nya lägenheten. Som för övrigt är så jävla fantastisk.

Det blir nog bra snart. *hoppas*

Student alltså?

Så nu är jag officiellt en student. Fan vad jobbigt det är alltså! Jag har läst HELA dagen. Och inte är jag klar på långa vägar med det jag tänkte bli klar med idag. Usch, usch.
Men så är det väl.

I övrigt så känns det bra i vårat lilla kollektiv. Vi har inte bestämt helt och hållet för rum och sånt än. Men vi ska fixa det efter helgen sa vi. Så nu sover jag bredvid Kalle. Vi är båda två lika sjuka och ligger och hostar ikapp tills vi somnar. Men det gör ingenting.

Nu måste jag ut och gå. Har haft huvudet i boken sen kl12, och innan det bara läst från datorn.
GAH.

Wow, life

Livet tar nya vändningar.
Jag är singel för första gången på. 5½ år..? Ja. Shit. Längesen. Konstigt.

I Berlin bor jag numera i kollektiv med mina finasta Kalle & Emelie.
Om några timmar ska jag upp och göra min första chatt på Konstvetenskap A på distans från Gotland.

Vem visste att detta skulle va min status för några månader sen?
Livet gör asin vändningar som sagt.... Stay tuned.